Flyttat!

Bloggen har flyttat till:

 

http://worldanddogmodelz.weebly.com/

 

Ses där! =) 

Bloggproblematik!

Jaha.. När jag tänkte uppdatera min bloggsida med en bild så funkade inte det. Min lagringskvot på Picasa var nådd.

Tanken med min blogg är delvis att få dela med mig av de bilder jag tagit. Skulle vara tråkigt om det i denna blogg måste sluta här... =(

Känner inte riktigt att jag vill lägga pengar för att få ett större utrymme, så - någon som känner till ett annat alternativ?

Ljudlöst pipande...

Vi var inne på Grizzly ikväll för att få tag på ett mer passade foder till Sally och inne i butiken hittar vi en pipleksak som bara hundar kan höra - jippi! Äntligen är det någon som har fattat grejen!

Vi är så trötta på att typ alla leksaker ska låta med ett irriterande ljud. Skönt att få tag på något som vi inte hör.

En perfekt pipleksak! ;)

Sally - bodybuildaren!

Idag har vi varit på besök på Halmstad Hundsim och träffat Anna. Eftersom Sallys knä inte verkar vilja hålla sig på plats och att då en operation kändes som nära i tiden, vilket skrämde mig ordentligt - så jag bloggade om det.

Och när det egna huvudet saknar andra lösningar är det helt underbart att andra har huvud åt en. Tack Hanna för tipset!

Vi kontaktade Anna med ett mail där vi förklarade läget, ringde upp henne dagen efter och bokade in ett möte där hon skulle få träffa Sally, kika närmare på henne och därmed bedöma möjligheterna att jobba med henne genom att stärka och stabilisera kroppen.

Till min fasa visade det sig att Sally är spänd i ryggen och har ont - vilket egentligen förklarar en del av hennes beteende som jag lagt märke till men  varken kunnat förstå eller förklara. Dessutom mättes hennes muskler och på vadmusklerna skiljde det hela två centimeter mellan höger och vänster. Hon använder alltså sitt vänsterben mindre och det är även det knät som hoppar ur.

Anna var väldigt positiv till att vi kan jobba med att stärka och stabilisera för att på så vis kanske undvika en operation. Det är ju svårt att säg att träningen faktiskt kommer att göra det bättre, men förutsättningarna är väldigt goda. Med tanke på att Sally har patella medialt grad ett på båda bakbenen och att det andra inte knät hoppar ur - så skulle det kunna visa på att den här träningen kommer att ge resultat. Jag hoppas och tror på detta i alla fall.

För att försäkringen ska täcka en del av kostnaderna så vill försäkringsbolaget se att det kommit en remiss från veterinär, men när vi försökte nå honom i förra veckan så hade han semester och skulle återkomma nästa vecka. Vi hoppas att han kan tänka sig att skriva ut en remiss till oss så vi har lite mer resurser till att jobba med Sally.

Vi fick mycket information och tips på hur vi kan jobba med Sally hemma för att stärka och stabilisera. Det är ju helt otroligt att det finns så många sätt för henne att kunna bli bra.

Dessutom fick Sally en laserbehandling för att stimulera och lösa upp spänningarna hon har i ryggen och på vänsterbenet för att eliminera eventuella inflammationer.

Vi påbörjade hennes träning redan ikväll, då hon fick bära sina helt nya benviktsmanschetter. Jag tror Sally tyckte det kändes märkligt att ha dem på, då hon lyfte bakbenen högre upp än hon normalt brukar göra och det såg underbart roligt ut.

Ska bli spännande att se om vi faktiskt kan fly undan en operation!

Hundägare vs. Icke hundägare

Jag fick syn på den här artikeln (Många klagomål på lösa hundar på strand) i Hallandsposten härom dagen. 

För att kort sammanfatta artikeln så handlar den om att Teknik- och Fritidsförvaltningen fått in klagomål på att hundar springer lösa på Västra stranden. Stranden är under en period delad i två, där ena delen är ett hundbad.

Men är inte hundbad till för att hundar ska kunna vara på stranden och springa? Jag förstår klagomålet om hundarna springer över till den del som inte är hundbad, men inte annars eftersom det ändå är ett hundbad. Jag skulle inte förstå klagomålet om det handlar om att anmälarna själva befinner sig på hundbadet och där inte vill att hundarna ska komma fram och hälsa. För då anser jag att man kan hålla sig till den del som inte är hundbad. där hundarna ändå inte ska befinna sig.


Jag läste även kommentarerna som artikeln fick, där några menade att hundägare är oansvariga, respektlösa och att vi ska betala skatt bara för att finansiera de merkostnaderna som uppstår för att hundarna springer lösa på hundstranden. Men alla hundägare som sköter sig då?


Jag har sett många som inte plockar upp efter sin hund och förstår inte varför de gör så. Jag menar, har man skaffat sig ansvaret med att ta hand om en hund så har man väl även tagit på sig den konsekvens - det vill säga det ansvaret att plocka upp efter den? Jag anser det i alla fall. Framför allt där många andra människor och hundar rör sig - som på exempelvis stranden.

Vi är alltid ansvarsfulla och visar respekt. Våra hundar ska sköta sig oavsett vart de befinner sig och med vem/vilka. Vi har valt ett liv med hundar och accepterar att det finns människor som inte väljer det, även om man kanske inte alltid förstår det. Vi har helt enkelt olika smak och gör olika val. Men jag gillar inte riktigt den uppdelning som verkar finnas - hundägare vs. icke hundägare. Skulle vara skönt om båda hade förståelse och acceptans för varandra och att det finns plats för alla.

Det känns som att det finns många åsikter om detta och jag fick begränsa mig, annars skulle detta inlägg bli väldigt långt.

Men vad tycker du?

Flickor bak i bilen!

"Kära du, låt dig inte distraheras av oss,
du har nog att göra med att köra, och
vi har det bra, vi här bak i bilen
och vill ej va' med om nå'n krock!"


Förändrade prognoser...

Jag såg fram emot en vacker lördagförmiddag. Men när jag vaknade strax innan klockan sju insåg jag att det utlovade ovädret med regn och åska skulle anlända tidigare än vad meterologerna utlovade under gårdagen.

Eftersom det var en ren lögn att somna om då jag kände mig pigg och utvilad, så tyckte jag inte att det var lönt att ligga kvar. Åt frukost och sen begav vi oss ut på en promenad. Jag tänkte att vi fick skynda oss med det då jag hört några muller på avstånd.

Det kändes att luften var förändrad - den var sval och fuktig, så vi valde ingen lång runda. O-ringen har haft alla sina boende på regementet och då vi vanligtvis inte kan gå genom deras område så passade vi på.

Snart kände vi hur det föll några droppar, men så länge det inte hällregnade så var det ju lugnt så vi fortsatte i godan ro att kika på alla boendes olika former av tält. Vi fick fälla upp våra paraply då regnet tilltog något.

Jag såg en blixt slå ner och jag som är ganska åskrädd när jag inte sitter tryggt inomhus fick genast fällt ner paraplyt och fick upp farten. Självklart skulle den nätta skuren bli ännu värre.

Tamino och Tyra kunde hålla uppe farten med oss, men Sally var lite segare. Hon är inte så förtjust över att vara ute när det regnar. Om vi står i dörren och ska gå ut i regnet så ställer hon sig i dörröppningen, tittar ut och konstaterar att hon inte vill gå ut i det - även om hon gillar att gå ut.  

Tamino verkade vara glad trots att det regnat på honom, till skillnad från vad Sally tyckte. Även om vi tyckte att det regnade ordentligt på oss så är jag glad att vi kom hem när vi gjorde, för sedan vräkte det på ännu värre! Något som inte ens jag skulle uppskatta att få över mig. Men det är ju klart, hade jag haft schampo och duschcremé med mig så hade ju duschen varit avklarad som ändå ska ske.

Patellaoro!

Jag måste säg att jag är något - läs jätte - orolig. Sallys knä började plötsligt hoppa ur led i söndags och det hoppade inte direkt tillbaka så vi fick hjälpa henne att återställa det.

När vi var på stranden så hände det igen, så även idag när jag lyfte in henne i bilen och när hon skulle hälsa på mina föräldrar, som jag var på en kort visit hos.

Hon är undersökt för patella två gånger, varav första gången det blev konstaterat på ena benet. Men andra gången fick vi veta att det var samma med det andra också. Alltså grad ett på båda.

Vi hade Tyra i långlina till en början eftersom vi ville att hon skulle kunna springa löst i trädgården och en gång lyckades Sally fastna med ena benet samtidigt som Tyra drog iväg.

Sallys knä hoppade ur led ganska många gånger efter det, så vi kontaktade veterinär och fick komma in. Sally fick lugnande och röntgades så veterinären kunde kolla närmare. Skrämmande nog fick vi information inför en eventuellt kommande operation.

Men vi kom överens om att avvakta och det blev lugnare med hennes knä. Vi kan märka eller ana ibland att knät hoppar ur led när hon plötsligt under en promenad skuttar till på tre ben och så länge det håller sig på det viset så har hon inte ont av det.

Därför är jag nu orolig över att det börjar hoppa ur led igen. Kan det vara så att hon kommer att behöva en operation? Jag hoppas både hon och vi slipper det, för hennes uppfödare har erfarenhet av det och har berättat att rehabiliteringen inte är rolig - i alla fall inte med den tik hon hade opererat då.

Det enda jag kan se att vi kan göra nu är att igen avvakta och se om det går över som sist. För det sista jag vill göra är att ringa veterinären och boka operationstid...



Sommaren här för att stanna?

När jag var på jobbet, såg solen lysa, såg den blå himlen och kände värmen så svetten nästan rann, så kändes det givet att vi skulle ta oss till stranden när arbetsdagen var till ända.

Hämtade upp sambon på vägen hem för att påskynda den processen, då han annars skulle ta bussen hem. Hem och byta om och få med nödvändiga saker, som bland annat pengar eftersom vi skulle äta glass också.

Det var rätt skönt på stranden, så vi skulle ge oss på att försöka bada - alla fem. Tyra gillar att plaska och flyga omkring i vattnet. Sally går med på att bada om en boll eller annat skoj tas med ut, som hon kan jaga och hämta - idag blev det en frisbee. Tamino tyckte inte det var skoj alls, höll sig stilla och blev snabbt kall. Men han tog sig ut en liten bit själv i vattnet, dock tror jag att han är en klockren badkruka. Tids nog kommer han nog lära sig att det är skoj han också.  

Jag fick också badat lite, men det var lite lätt kyligt så det blev inte ett helt dopp. Däremot skulle det kunna se ut som att jag doppat mig, för när Tyra kom farandes så fick jag en lätt dusch. Om inte annat skulle de givetvis skaka av sig precis intill en.

Sedan blev det sandbad - i alla fall för Sallys del. Jag kunde bara se hur vi för varje strandbesök tar med oss en del av den hem. Så om stranden en dag är borta så har vi den hemma. Tacka vet jag uppfinningar som dammsugare - som man för övrigt kan smälla tårna i! Min tå är fortfarande inte helt återställd.

Hoppas nu att vädret kan hålla i sig och låta oss få sommar en längre stund!



Marknad med incident...

Idag har vi alla fem varit på marknad. En marknad som är en tradition att gå på och den befinner sig i mina hemtrakter. Vi körde dit hyfsat tidigt för att slippa trängas mellan alla knallar - eller rättare sagt bland alla besökarna mellan alla knallar.

En sådan här tillställning är ett bra tillfälle att träna på att man kan inte hälsa och nosa på precis allt och alla, att de ska hålla sig nära oss samt att inte bry sig om alla hundar de ser. Måste säg att det gick ganska bra.

Men det sket sig en gång när vi stod och tittade på ett stånd och en annan hund närmade sig bakom oss. Jag minns inte hur många av våra som reagerade, men snart hörde jag min sambo säg att Tamino bajsat. Givetvis hade jag lyckats trampa i det...

Tamino hade nog svårast med detta - då han har en egen vilja över vad han vill göra. Dessutom är det väldigt bra att vi får mycket hundmöten då vi tycker att han har lite attitydsproblem. Det har faktiskt blivit bättre. Det märkte vi skillnad på när vi var på stranden första gången med hundmöten jämfört med senaste gången. Han har blivit lugnare.

Jag har ingen erfarenhet av hanhundar som markerar inne, men jag fick en känsla och idé över att visa att jag och min sambo bestämmer och är alfahundarna i flocken och att det därmed kan få stopp på markerandet när han förstår att han inte är högst i rang. För det känns som att han tror att han är det. 

Efter marknaden blev det besök hos min pappa - med familj givetvis - och gården jag är uppvuxen på. Det var tänkt att vi skulle plockat jordgubbar innan vi körde till gården, men de hade tagit slut bara några dagar tidigare. Typiskt! Men vi fick plockat svarta vinbär i stället - tio liter.

Under tiden vi plockade så fick hundarna springa fritt - med vissa begränsningar, då vi ville kunna se dem. Det finns nio hönor och en tupp på gården och Tamino fick plötsligt för sig att han är en fågelhund och for efter en höna. Det är första gången vi släpper honom lös på gården så länge, för han verkar försvinna i sin egna värld och vandrar iväg.

I övrigt skötte sig alla bra. De höll sig inom synhåll för oss - kring benen ofta då min ena lillebror - som är fyra år gammal - befanns sig farades omkring, vilket alla hundarna sökte skydd hos oss ifrån. Vi höll givetvis koll på hur de reagerade med honom, fick lära honom hur man beter sig mot hundar och hjälpa hundarna att komma undan.

Måndag i morgon och det är dax för oss att jobba igen. Tjejerna får åka till dagis medan Tamino får passning hemma av en av de kära systrarna. =)

Man får passa på...

Dagen började med vackert väder, så vi passade på att montera upp tältet. Jag är helt klart nöjd! Hyran för att sambon ska få befinna sig inne i tältet är att hjälpa till med att både montera upp och ner det. En rättvis deal. ;)

Sen drog vi ner till stranden. Det är ju bäst att nyttja de få fina dagar vi får. Men det var inte lika skönt på stranden då det blåste lite kyligt. Några låg visserligen i bikini och solade, men jag tyckte de va kallt i vinden och skulle absolut inte kunna tänka mig att lägga ifrån mig min vindoverallsjacka.

Hundarna verkade inte ha ont av att det blåste lite, utan såg ut att njuta av vistelsen trots att pälsen yrde.

Tyra gillar att bada, då hon var nere vid vattnet och kom tillbaka till oss och såg ganska blöt och glad ut.

Efter promenaden - om man kan kalla det promenad då vi strosade lite lätt - fick Tyra spåra ett spår som min sambo lagt ut precis innan vi parkerade vid stranden. Vi stannade till vid en liten skogsdunge där spåret skapades. Jag har inte sett dem spåra tidigare, men det såg ut som att Tyra visste vad hon skulle göra när de väl startade. Såg rätt häftigt ut, så kanske får följa med någon gång och lära mig det jag också - att lägga spår och låta henne spåra alltså.




Kvällen avnjöts med gott sällskap, god mat och efterrätt. En plötslig regnskur dök upp som från ingen stans, men lät snart solen lysa på oss igen. När mörkret inföll höjdes stämningen med levande ljus. 

Dålig mage och tält anlänt!

Äntligen är det fredag!
Jag skulle publicera ett inlägg igår, men då datorn krånglade och jag var jättetrött så jag beslöt mig för att stänga datorn och i stället bädda ner mig för att sova.

Så här kommer inlägget:

Utställningstältet har anlänt!

Tänkte att jag skulle prova att sätta upp det, men med stor risk för skurar så kan jag avvakta med det tills det blir bättre väder. Om det nu kommer bli bättre väder i sommar. Det har mer känts som höst än sommar. Men vi kan ju inte gå över till höst utan att ha haft sommar, det går jag inte med på! Jag hoppas än!

Ska bli så mysigt att få använda det nästa utställning! Spelar ju ingen roll vilket väder det blir - för det skyddar. =)

Min sambo tyckte inte vi skulle skaffa ett, så jag fick göra det på egen hand, annars brukar vi dela på sådana kostnader som berör hundarna. Får se vad han tycker om det när vi väl använder det. Funderar på att låta honom hyra in sig om det exempelvis skulle börja regna och han vill söka skydd. =P

Igår förmiddags, är jag var på jobbet, hörde min sambo av sig och berättade att Sally både spytt och haft diarré. Så hon fick kokt fisk och buljong. Jag börjar tro att hon medvetet försöker bli dålig i magen, just för att det är så gott att få kokt fisk i stället för fodret. Hundar är smartare än vi tror. I alla fall har jag märkt det.

Att ha foderhund innebär en del ansvar. Jag tänker främst på det ansvaret att patellan undersöks, ögonen lyses, DNA-testas för en sjukdom inom rasen, höftledsröntgas och få pass. Dessutom eftersom Tyra är en foderhund så anser vi att vi ska använda produkter som uppfödaren själv använder. Exempelvis vilket fästingmedel eller maskmedel hon använder - vill vi att Tyra ska ha samma, i alla fall så länge hon ska ingå i avel.

Aggressivt gomsegel...

Natten till tisdag vaknade jag av att Sally plötsligt började låta. Det lät som om att hon snarkade, men jag förstod snabbt att det inte var det hon gjorde.

Vi har länge vetat att hennes gomsegel är lite för långt och att hon, allt från ibland till oftare, stannar upp för att gomseglet blockerar hennes andning. Ofta klarar hon av det själv och det tar olika lång tid varje gång.

Men den här natten höll hon på länge och jag upplevde att det var värre än vanligt. Jag ingrep och masserade strupen på henne, som veterinären hade förklarat att man kunde göra för att underlätta. Men trots detta tog det tid för henne att komma ur det.

Efteråt flämtade hon och det dröjde bara en stund innan hon var igång igen. Dock varade det inte lika länge den här gången. Hon hade några sådana små "attacker", sen blev det lugnt och vi kunde sova vidare.

Eftersom jag tyckte att det var så aggressivt så kontaktade vi veterinär, som tyckte att de skulle få göra en närmare undersökning på henne.

Veterinären undrade om dessa "attacker" uppkom när hon ansträngde sig, men nu låg hon ju och sov när det dök upp - vilket gör det hela lite mer allvarligt. De kan dyka upp när som helst.

Så, som sagt så ska hon undersökas närmare. Det var sambon som ringde och han berättade att det var svårt att hitta passande tid dels med tanke på att de vill ge henne lugnande och att det kräver en viss karenstid inför utställningarna och dels för att vi tänkte passa på att kolla Tyra inför hennes tid som aveltik, så som patella, ögonlysas och DNA-testas för Von Willenbrand.

 

Pälsvård!

Puh!

Det är ett mindre projekt att kamma igenom Sallys och Taminos pälsar från alla tovor de skaffar sig. Men de blir så fina när man väl är klar!

Sally brukar säg ifrån när de gör ont och så länge det inte gör det verkar hon kunna slumra emellanåt. Tamino däremot pep ynkligt, som om jag gjorde honom illa trots att bara höll i honom och började kamma. Det var så synd om honom, tyckte han.

Även om jag ständigt håller koll på om de får tovor så lyckas de ändå kunna bli rätt stora innan jag upptäcker dem. Dessutom brukar dessa vara väldigt jobbiga att reda ut, för de gör ju ont då jag behöver ta i. Då är det bra med ett sprutbart balsam som underlättar utredningen av det hela.

Utställningstältet är beställt och kommer troligen i denna veckan! Dessutom har vi anmält alla tre vovvarna till en inofficiell utställning som ska vara i Malmö. Var ju en stund sen nu, så känns säkrast att köra igång igen lite lätt innan vi ska på de stora utställningarna. Vi har tre inplanerade - en nationell och två internationella - i år. Spännande! Dock är vi inte anmälda till alla, utan det tar vi allt eftersom. Man vet ju aldrig om något kommer ivägen, exempelvis att någon blir sjuk eller så.

Två gånger strandbus!

Gårdagen bjöd på ett ovanligt fint väder, i alla fall om man jämför med idag då det trots sol varit lite sämre. Men vi tog en sväng till stranden båda dagarna.

Visserligen kunde jag inte promenera så mycket, då en av mina tår fick ett väldigt närkontaktsmöte med dammsugaren på lördag förmiddag. Den ömmade hela dagen och är idag blå, lila och svullen. Det var en redig smäll!

Lördagens strandbesök fick bli ganska lugnt nere på stranden efter den smällen, eftersom jag enbart kunde ta mig framåt haltande, vilket var energikrävande. Det var rätt skönt i vattnet dock - ljummet, så det var synd att vi inte hade med oss för att kunna bada.

Idag var det mycket blåsigare på stranden och vattnet behöll inte sin lugna yta som under gårdagen. Några kitesurfare tog chansen att surfa i vinden och vågorna.

Tyra ser ut att leka följa John, eller Sally i detta fallet!

Det var fler som besökte stranden idag för en liten promenad. Igår var det några som låg och solade, men när vi kom så försvann de flesta liksom även solen.

Ett möte var med en liten pudeltik. Tyra såg dock skeptisk ut när hon kom tillbaka för att mötas en andra gång. Ett annat möte var med en åtta månaders bichon havanais-hane. Det syntes lång väg att det var en valp som var på lekhumör. En trevlig krabat. Sen dök det även upp en dvärgschnauzer och två stora schäfrar. Den ena schäfern såg ut som en stor björn! Tyra var väldigt osäker när denna och dens kompis fredligt kom för att hälsa. Vi har upptäckt att Tamino har lite attitydsproblem, så vi var lite oroliga över att han skulle åka på stryk i detta möte, men det gick bra.



En hyllning till "jordgubben" Nisse!

Idag firar jag fem år med min första bil - Nisse.

En trogen röd "jordgubbs"-tjänare som räddade mig från cykeln, då jag enbart hade cykeln att ta mig de 1,2 milen till jobbet.

Dock står han just nu pensionerad och jag är rädd att han inte överlever detta, men än är han inte begravd och undrens tid är förhoppningsvis inte förbi...

Vi har spenderat många mil och stunder ihop, och de flesta har bara varit positiva. En semester upp till Stockholm och Uppsala, så rullande han totalt 170 mil under en vecka. Han mådde som en prins och jag tror aldrig han har mått så bra! Jag trodde aldrig att han skulle klara det när jag köpte honom - han översteg mina förväntningar med enorma...hjulrullningar!

Kärt barn har många namn och det har Nisse. Hans namn kommer från registreringsplåten NLS, det saknas ju bara ett "i" för att det ska bli Nils och smeknamn på det är Nisse.

Anledningen till jordgubbe är min sambos första reaktion när jag skickade bilden till honom via MSN - då han endast kunde se något litet och rött - en jordgubbe!

Så, hipp hipp hurra för mig och Nisse idag!

Lånad bild!

Antagningsbesked!

Idag - efter en upplevd lång väntan - kom äntligen beskedet på om jag blivit antagen till en högskolekurs i socialrätt.

Jag hamnade dock på reservplats - 3, 28 och 3 i de tre olika urvalsgrupperna. Så jag får avvakta till nästa antagningsbesked som ska dyka upp i början av augusti, som jag hoppas bekräftar att jag är antagen.

Hoppas, hoppas, hoppas!

Inom fyra koner...

Man brukar säg att man blir som man umgås, men det verkar även fungera på vilka människor och deras bloggar man besöker och läser.

Jag verkar blivit påverkad - på ett bra sätt - av de bloggar jag läst. Att läsa om hundträning, framgångar och glädjen i dessa fick mig idag till att köpa in koner.

Min tanke blev att prova att få Sally till att förstå att hon skulle sätta sig inom dessa fyra koner, vilket till min förvåning gick väldigt snabbt. Med mer träning kommer det sitta som ett rinnande vatten och det känns så kul!

Bilden är inte arrangerad, utan hon ställde sig så på mitt kommando!



Inomhusbus!

I brist på roligt väder ute och hälsa, så får man sysselsätta sig inomhus och göra det bästa av situationen. Att busa inomhus går precis lika bra som utomhus. Jag tror inte att tjejerna skulle uttala sig om något annat i alla fall. Tamino har inte riktigt förstått de där med att leka, men jag hoppas att han gör det så småningom.

En ny hållbar boll från Ikea och Lejonet är med i leken - mellan tjejernas tänder och tassar.

Sally illustrerar vad hon anser åt vädret - inget att se och enbart värt att räcka ut tungan åt!

Men det var inte riktigt tydligt, så hon fortsatte att gäspa åt det också!

Tyra verkar mena på att man kan passa på att mysa inomhus när vädret ute är skrämmande dåligt. Dock tror jag att hon visade upp en snäll fasad mot Lejonet under tiden som kameran var framme, för snart var det påsydda örat nära att bli avbitet...igen.

Jag förvånades över att Tamino gav sig på tuggbenet. Han har nämligen inte visat något direkt intresse för det tidigare. Fast jag tycker mer att han berättar om sin dröm om att göra karriär som sångare.

Tankar om träning och teambuilding!

Vår nästa utställning - en nationell sådan - är planerad att vara i slutet av augusti. Men eftersom vår senaste var början av juni samt att vi inte vet hur Tamino fungerar på en utställning, så har vi funnit en inofficiell vi kan värma upp lite på. Dock är det ändå omkring en månad kvar till den också och jag längtar...

Tjejerna vet jag fixar det galant och behövs bara tränas på så vis att de minns vad de ska göra. Dessutom verkar de tycka att det är roligt att få träna och framför allt få godis för det. Jag trodde att Sally skulle vara seg på att förstå att hon skulle stå fint på alla fyra och inte sitta ner, men det gick snabbare för henne att greppa det än jag kunde tänka mig! Underbart!

Tamino har varit med på en del utställningar och när jag fick upp honom på mitt "utställningsbord" så märktes det att han är van. Han visste vad han skulle göra. Men träningen behövs ändå, då vi inte är vana att göra det ihop.

Vi ska också träna att trava i ring, men det är lite svårt just nu när jag blev ordentligt förkyld och med feber. Ett övergående tillstånd som tur är, så det kommer att bli tillfälle till att träna "ringspring" framöver.

Jag har insett något - med tanke på att Sally inte är väldigt rastypiskt så trodde jag att de var omöjligt att få några bra placeringar på henne. Men i och med att domarna verkar se till vad de gillar mer än hur väl hunden stämmer in på rasstandarden, så är det inte så omöjligt som jag trodde. 

Men egentligen, vad är egentligen meningen med utställningarna om domarna mest bedömer efter sitt eget tycke och smak i stället för att bedöma hunden efter rasstandarden?

På den senaste utställningen så fick jag höra efter att Sally var klar i ringen att domaren sa att han inte gillade de större varianterna. En klar miss från honom att uttrycka sig så, tycker jag. Sally kom ändå på en andra plats i den gruppen. Jag tror de var fyra totalt.

Jag känner mig positiv till att alla våra hundar kan ta hem förstaplatserna, för att det verkar inte helt omöjligt!



Utställningstält...

Fredag och min tid som gräsänka är snart över!

Trots att jag tycker mig se mening med att jag inte fick semester och därmed inte kunde åka till Ölandsveckan, så känns det lite smått surt att jag fick stanna hemma medan sambon och alla vännerna åkte iväg till Öland för mycket dans, mycket skoj och framför allt mycket mys. Jag hoppas jag kan vara med nästa år igen!

I Tvååker är det utställning både idag och i morgon. Känns ganska retligt att det är så nära dit och att jag inte deltar. Men jag ansåg att det skulle vara ganska tufft att ensam försöka ställa ut tre hundar. Vi får vänta till augusti med att ställa ut nästa gång. En evighet dit! Trots att man i huvudsak väntar under en utställning så tycker jag att det är både lite mysigt och roligt att få ställa ut. Enligt min mening har jag ju de absolut finaste hundarna som finns! ;)

Då dessa utställningarna utomhus kan erbjuda olika väder - sol eller regn, varmt eller kallt, blåsigt eller vindstilla. De flesta utställningarna vi har deltagit på har vi haft tur med vädret - en enda gång har det fallit regn på oss. För att skydda oss från i princip alla väder har jag allvarligt börjat fundera på att inskaffa ett utställningstält. Delvis tycker jag att det är en bra idé just på grund av att det ger skydd från regn och vind, samt även bidrar med skugga i värmen. Men sen är det även den aspekten att det kostar pengar och att det är en ytterligare pryl att släpa med sig. Dessutom känns det mysigt att få "tälta" emellanåt.



Bilden ovan är nog på det billigaste tält jag kan finna från www.uteliv.se
http://www.uteliv.se/hundutstallningstalt-26/big_foot_dog_easy_s-179.html

Finns det andra aspekter som kan innebära fördelar och/eller nackdelar med ett utställningstält?



Jobb och hund!

Att ha hund med mig till jobbet är för mig väldigt sällsynt och ovanligt, men i brist på hundvakter i veckan fick Tamino följa med mig till jobbet måndag, tisdag och onsdag. Jag måste säg att jag var rätt nervös när jag körde till jobbet med honom utan att fråga om lov först. Men jag tänkte att det inte borde vara några bekymmer då Sally tidigare fått vara med på jobbet och dessutom har min närmsta chef och många av mina kollegor själva hund, så jag trodde också att de skulle vara förstående.

Jag fick inte några reaktioner på att jag hade Tamino med mig in i fikarummet och skönt var ju det, för hemma kunde jag ju inte lämna honom helt ensam hela dagen. En kollega trodde dock att det var Sally jag hade med mig och när han fick veta att det är pappan till henne så tyckte han att han att de är väldigt lika. Lite kul då Sally är mer lik sin mamma. 



Alice - Sallys mamma.
Lånad bild av uppfödaren - Zorex.



Alice - Sallys mamma.
Lånad bild av uppfödare - Zorex.

Tamino skötte sig bra bortsett från att han självklart markerade inomhus. Tur att han hade sina byxor på så allt hamnade där. Dessutom rymde han från sin lilla inhägnad som jag hade fått bygga upp då han har lite svårare att markera på ett mer begränsat utrymme.  

Det är väldigt häftigt att med tre hundar se deras personligheter som är väldigt olika. Sally skulle exempelvis aldrig nöja sig med det som Tamino var nöjd med på jobbet. Hon hade velat leka, få uppmärksamhet och liknande, medan Tamino verkade vara nöjd över vårt sällskap och att få komma ut och kissa lite emellanåt. 

Ett byte och en återförening!

I fredags fick Tamino komma hem igen. Det har, trots den korta tiden som han har bott med oss, varit tomt utan honom. Vi fick veta att under veckan som gått så har han fått para sig - så någon stans ska han igen bli pappa. Roligt! =)

Igår blev jag gräsänka, då sambon åkte iväg till Öland och dess dansvecka. En vecka jag ju går miste om på grund av att jag inte kunde få ut semestern den veckan.

Jag tror jag berättade i ett tidigare inlägg att jag beställt en begagnad dörr till bilen och nu i fredags dök den upp. Fast inte hos mig utan hos min pappa. En bildörr är rätt stor och tung, så jag misstänkte att jag inte skulle kunna hantera den och inte heller få plats med den i bilen. Visade sig att även pappa hade haft lite bekymmer med att få in dörren i sin bil, trots att hans bil är mer av en minibuss och har ändå rätt stort lastutrymme.

Utifrån bilden pappa skickade till mig så tyckte jag att det var exakt samma färg och igår kunde jag även få se den på nära håll. Det såg bra ut där den stod just då, men när vi lyfte fram den till bilen så var det långt ifrån samma färg. Jo, klart det kunde ju varit värre med helt olika färger, men nyanserna var inte lika. Det är märkligt att två bilar som är registrerade som mörkröda kan vara så olika. Jag undrar hur det går till när bilarna registreras i en viss färg.

Jag ringde min bror i hopp om att han kunde komma och hjälpa oss att montera på den nya dörren, vilket inte var några bekymmer då han dök upp inom kort.

Jag är rätt imponerad över hur snabbt det gick att montera bort den gamla, på med den nya, ta bort klädsel på båda, montera ur elhissen ur den gamla, montera ur vev med mera i den nya, montera in elhissen i den nya och på med klädel igen. Allt som allt tog det tre timmar. Inte illa för brors första bildörrsbyte!

Här syns den stora skillnaden på färgerna!

Något mystiskt hände senare. Plötsligt hade bakdörren fått samma färg - hur gick det till?!



Räkna får eller hönor?

Det sägs ju att man räknar får när man har svårt för att sova, oftast får man även se att de är vita - någon som hört att man räknar vita hönor?

Det funkar lika bra att räkna vita hönor på dagen för att kunna sova gott på natten!

Lånad bild!

115 000 hönor har jag varit med att lasta och de flesta bara i den här veckan. Det är ganska många! Bara igår och idag lastade vi 42 000. Det är unghöns som ska vidare till sitt nya hem som lastas.

Då känns det väldigt förståligt att jag känner mig slutkörd. Igår bäddade jag ner mig för att vila strax efter klockan 20 och vaknade inte till förrän klockan var omkring 23. Gick upp en sväng för att sedan gå och lägga mig igen. Jag sov som en stock genom hela natten, men jag kände mig inte utvilad när det var dax att gå upp igen. Kanske också för att tröttheten resulterat i en huvudvärk som var seg att bli av med.

Jag har fått rivsår, som jag hoppas läker fint. För att bli riven av en höna innebär oftast att såret blir inflammerat eftersom de har en del bakterier under klorna. Jag har blåmärken på armarna och ett under en nagel. Armarna slog jag antingen i burarna eller lådorna som hönorna skulle packas i. Fingarna klämdes i lådorna om jag inte hade rätt teknik, vilken dök upp efter att ha klämts ett par gånger - varav en rejält och därför blåmärket. =P

Samtidigt som detta varit fysiskt ansträngande och jobbigt, så finns ändå en skön känsla över att få röra på hela kroppen, ta i ordentligt och svettas på grund av att kroppen fått jobba.

I måndags satte jag upp mig på att hjälpa till med en annan utlasning, en som görs kvällstid och av höns som ska skickas iväg till slakt. Ett moment som jag under mina sex år på företagen inte varit med om.

  

Halv sju var jag på plats och vi började lasta runt sju. Vi var omkring 25 pers och vi lastade omkring 10 000 djur. Klockan elva kunde jag köra hem och snabbt ner i sängen för att kunna sova lite innan nästa utlastning av unghöns klockan sju morgonen därpå.

Fredag i morgon - en dag som är väldigt välkommen! Jag hoppas på fint väder, för då kommer jag att få "slappa" på en åkgräsklippare på jobbet.