Natten till tisdag vaknade jag av att Sally plötsligt började låta. Det lät som om att hon snarkade, men jag förstod snabbt att det inte var det hon gjorde.
Vi har länge vetat att hennes gomsegel är lite för långt och att hon, allt från ibland till oftare, stannar upp för att gomseglet blockerar hennes andning. Ofta klarar hon av det själv och det tar olika lång tid varje gång.
Vi har länge vetat att hennes gomsegel är lite för långt och att hon, allt från ibland till oftare, stannar upp för att gomseglet blockerar hennes andning. Ofta klarar hon av det själv och det tar olika lång tid varje gång.
Men den här natten höll hon på länge och jag upplevde att det var värre än vanligt. Jag ingrep och masserade strupen på henne, som veterinären hade förklarat att man kunde göra för att underlätta. Men trots detta tog det tid för henne att komma ur det.
Efteråt flämtade hon och det dröjde bara en stund innan hon var igång igen. Dock varade det inte lika länge den här gången. Hon hade några sådana små "attacker", sen blev det lugnt och vi kunde sova vidare.
Eftersom jag tyckte att det var så aggressivt så kontaktade vi veterinär, som tyckte att de skulle få göra en närmare undersökning på henne.
Veterinären undrade om dessa "attacker" uppkom när hon ansträngde sig, men nu låg hon ju och sov när det dök upp - vilket gör det hela lite mer allvarligt. De kan dyka upp när som helst.
Så, som sagt så ska hon undersökas närmare. Det var sambon som ringde och han berättade att det var svårt att hitta passande tid dels med tanke på att de vill ge henne lugnande och att det kräver en viss karenstid inför utställningarna och dels för att vi tänkte passa på att kolla Tyra inför hennes tid som aveltik, så som patella, ögonlysas och DNA-testas för Von Willenbrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar