Planeringar är till för att brytas...

Idag har det hänt mycket, fast ändå inte. Det är skönt med helger eller dagar där man inte behöver göra något mer än det som precis faller en in. Men hundmässigt finns det lite att berätta om.

Efter middagen tog vi oss ner till stranden, där båda tjejerna fick springa allt de orkade och lite till. Vi tränade lite smått utställning och lite andra trix. Synd bara att stranden var i stort sett tom på både folk och hundar. Men då kunde vi ju passa på att utnyttja stranden och sprang och gömde oss så tjejerna fick leta upp oss. Bra träning och det är roligt.

Badas skulle det också göras. Tyra badade betydligt mer än Sally. Vi tänkte att vi kunde låta dem bada när vi kom dit och att de sedan skulle få en stund på sig att torka innan vi kom tillbaka till bilen, men den planeringen struntade Tyra fullkomligen i och sprang ut i vattnet en stund innan vi nådde bilen. Sedan stod de båda och skulle gräva ett hål i sanden. Wiie! Allt måste ju hinnas med när man är på stranden, sen vilken ordning det sker i spelar ingen roll. Har man glömt det i början av "rundan" så avslutar man med det eller tar det när man kommer ihåg det. Så nu har Joakim en mindre strand med sig i bilen. Tur att vi tog hans bil och inte min. ;)

Hemma blev det lite mer träning, både utställning och trix. Jag jobbar med att lära Tyra att rulla runt, men än har vi inte kommit fram till målet. Vägen dit ser väldigt underhållande ut dock när hon ligger på rygg, rycker på huvudet typ från sida till sida och låter som en bäbis.

Sedan fick Tyra gå ut med Joakim på ett spår. Det hade gått hyffsat bra, men hon tappade stundvis koncentrationen då två hundar skällde och fick henne på andra tankar och ett annat fokus.  

Olika former av överaskningar...

När jag vaknade i morse kände jag hur trött och sliten jag var efter veckans arbete, som bestått av fackligt arbete men framför allt mycket projektarbete. Jag har varit noga med att vara medveten om hur jag reagerar över stressen och har försökt att slappna av för minimera risken för migrän.

Men idag, när jag slappnade av ytterligare, kom migränen som på posten. Stressen blev allt högre när dagens inplanerade aktiviteter närmade sig. Jag gjorde allt jag kunde för att snabbt bli av med den begynnande migränen och började snart göra mig i ordning för att åka. Men precis innan vi skulle köra så insåg jag att jag blivit besegrad av migränen och att bästa stället för mig skulle vara hemma i sängen.

Joakim åkte iväg strax innan kl 14 och jag bäddade ner mig. Runt kl 16.30 kom jag upp igen med efterkänningar och en hungrig mage. Det tar på energin att ha migrän, kroppen känns som helt utpumpad. Så snart blir det en smarrig planka till middag, MUMS!

Tyvärr har jag inte så mycket om tjejerna idag, då jag haft mycket annat att pyssla med. Men en rolig sak hände igår. Vi har en altan, som jag satt nät runt för att kunna öppna altandörren utan att tjejerna försvinner iväg så långt. Det var ganska skönt väder så jag fick för mig att öppna dörren och tjejerna ville ju självklart bege sig ut. Jag gav varsågod-kommando och Tyra flyger som ett skott ut genom dörren och in i nätet i tron om att komma ut på gräsmattan. Vilken syn! Nätet jag bundit fast med rep släppte och hon nådde faktiskt gräset, men hon liksom jag blev väldigt överraskad. Det är lätt att vilja dalta efter sådana händelser, men jag vet bättre och kom aldrig dit hän. Jag läste av henne snabbt och såg att hon var oskadd, så jag kunde fokusera på att återföra nätet till sin plats och binda fast det igen. Nästa gång är hon kanske mer försiktig och ser sig för innan.

Sally hade lite ont av min yogaboll som enligt henne blockerade vägen ut, men hon tog sats och skulle ta sig förbi. Då dök Tyra plötsligt in och Sally flyr inåt och verkade skälla på Tyra som skrämde henne. Sen började de busa. 

Mental aktivering...

Jag känner mig väldigt uppskruvad med energi just nu, men jag vet att så fort jag har börjat lugna ner mig så kommer jag att kunna somna på direkten. Även vi människor kan bli så mentalt aktiverade att vi blir helt slut i huvudet, precis det hundar mår bra av och jag tror att vi också mår bra av det.

Jag har varit på det företag/arbetsplats där vi genomför vårt projektarbete/examensarbete. Vi observerar. Det är ganska energikrävande att sitta och lägga all sin uppmärksamhet på vad andra gör och säger och samtidigt anteckna detta och ändå inte tappa fokus på vad som sker. Men efter två dagar på platsen så känns det nu rätt kul ändå.  

På tal om mental aktivering så insåg jag att nästa utställning närmar sig med stormsteg, så det är hög tid att mentalt börja förbereda sig. Jag vill ju inte att dagen kommer som en chock, vilket vi fick lära oss på ringträningen vi var med på förra helgen att man skulle vara förberedd. Det är bra att kunna ta del av andras misstag så man slipper göra om dem.

Dagis - ett paradis!

När man själv inte har möjlighet att vara hemma och passa hundarna eller inte har någon annan som kan göra det, exemelvis familj eller vänner, då finns en annan lösning. Jag menar inte att vi varken har vänner eller familj som skulle vilja ställa upp. Det är mer att det kan vara svårt och omständigt, speciellt om det är med kort varsel, att få det till att fungera på ett bra sätt.

Då är det guld värt att ha plats till hundarna på ett hunddagis/pensionat. Jag har hört och läst många exempel på när hundarna inte trivs, att det inte funkar och diverse andra rädslor för att ha sin hund på ett dagis, men så är det verkligen inte för oss.

Sally stortrivs på Hökagårdens Hunddagis & Pensionat och har gjort det sen hon kom dit första gången. Tyra verkar inte heller misstycka att vara där, även om hon fortfarande håller på att skolas in. Även vi - matte och husse - trivs väldigt bra med stället och ägaren/ägarna. Vi känner oss väldigt trygga med att ha våra kära hundar där och vet att dem tas riktigt väl omhand.

Efter en lång dag med jobb eller vad man nu fyllt dagen med, då man inte kunnat vara hemma, så är det skönt att hämta hem tjejerna igen för att det blir en ganska lugn och stilla kväll då de haft massor med kompisar att leka med hela dagen att de somnar redan i bilen på vägen hem och sen igen på sin filt hemma.

Ett stort tack till Hanna och Lasse som tar så väl hand om dem.
Vi känner oss alltid välkomna så väl hundarna som matte och husse!

Sally somnar.

När tre blev fyra...

Folk påstår att klivet från ingen hund till hund är ganska stort, då man ska vänja sig in i livet med att leva med hund och att klivet mellan en hund till två inte är så stor.

Då kom idén om att vi skulle skaffa en hund till, dels för att öka flockkänslan och dels för att Sally skulle ha en kompis.

Önskan om att skaffa en kooiker hade lagts i dvala när Sally kom hem och med erfarenheten att ha levt med hund i ca 1,5 år vågade vi nu ta reda på om kooikern skulle passa oss och vi den. Så vi kontaktade uppfödaren till kooikern vi träffade på i bosökandet och bokade ett möte.

Hemma hos uppfödaren fick vi träffa på en hel hög med kooikerhondjes i varierande åldrar och även här ställa alla frågor vi kunde komma på - som vi hade tänkt på innan och skrivit ner.

Den uppfattning som människor i olika forum förmedlade om rasen verkade inte alls stämma med verkligheten. Jag fick en ny uppfattning om att kooikern inte skulle vara mer krävande än en papillon.

Vi hade läst på om fodervärdskap och var nyfikna på det samt om vi skulle kunna komma i fråga om att bli fodervärdar. När vi frågade om det så kunde vi absolut bli det och dessutom om vi ville till en tik som hon hade hemma och som hon ville ha ut till en fodervärd - Tyra.

Hemma tog vi en funderare på om vi skulle vänta på en passande valp eller om vi skulle satsa på att bli fodervärdar till Tyra. Tyra verkade utifrån vad uppfödaren berättade vara en kooiker vi kunde tänka oss få utöka vår familj. Vi ringde uppfödaren efter några dagar och ställde frågan igen om vi kunde få bli fodervärdar till Tyra, vilket vi fick. Med tanke på att vi ändå hade Sally att ta hänsyn till också så ansåg vi det viktigt att de båda tikarna skulle fungera ihop. Så vi bokade ett nytt möte där hundarna skulle få träffas och det gick fint, så vi fick på plats besluta om vi ville ha hem henne. Det ville vi och strax for vi iväg till veterinärbesikningen. 

18 november 2011 fick 8 månaders Tyra följa med oss hem och den 18 april har hon bott med oss i 5 månader. Jag kan säg att mycket har hänt under den tiden, bland annat har jag - vi -  fått den nya erfarenheten med att leva med två hundar. Det var lite nervöst till en början om tjejerna ändå skulle funka ihop, men vi har givit dem tid och idag verkar det gå hur fint som hellst.

Livet med hundar innebär mer än jag kunde föreställa mig!

Tyra, 5 veckor.

Tyra, 5 veckor.

Tyra, ca 8 månader.

Upp i det blå...

Jag tog med mig tjejerna på en promenad idag, med en stor risk att få regn över oss, då ett stort och svart molnområde närmade sig. Meterologerna hade lovat lite regnskurar med åskinslag, men vi klarade oss undan med bara några stänk. Det blev några fina biler på molnen, som gav en del variationer.

Tränade inkallning med Tyra, då hon inte kommer när man ropar och det är svårt att få hennes uppmärksamhet. Inget verkar funka. Jag har provat godis, att vara jätterolig genom att hoppa och stutsa och leksaker. Sally biter det på, så hon kommer som ett skott, oftast dock inte alltid. Jag börjar få slut på idéer på hur jag ska göra med henne. Eller kan det vara så att det jag gör leder oss sakta framåt och att jag ska ha tålamod? Inne funkar det väldigt bra, men ute är det värre med.... Tips mottas gärna!

Guld i ring!

Idag var det första gången vi deltog på en ringträning, som anordnades av en goldenklubb. Även om vi vart på utställning tidigare och hade lite koll på hur det hela ska gå till, så var det skönt att avslappnat få träna på momenten. Nyttigt för både mig och hundarna.

Jag fick jobba med Tyra. Något jag tar med mig från träningen är att man faktiskt kan be bakomvarande ekipage att inte springa in i rumpan på oss, då Tyra tycker att det är väldigt obehaglig och därmed inte kan fokusera på att springa med mig runt i ringen utan måste hålla stenkoll på hunden bakom så den inte hittar på några hyss som hon inte är beredd på. Nu var det visserligen inga farliga hundar som deltog - bara stora fina golden.

Men ju längre vi höll på i ringen desto mer bekväm verkade Tyra känna sig, för svansen tog sig upp från benen vilket var roligt att se.

Vi fick även lite andra tips som helt klart känns värda att träna på samt använda sig av på själva utställningarna. Allt för att förbättra våra och hundarnas förutställningar till att få en bra placering. Jo, jag är nog lite tävlingsmänniska, men det får jag får vara bara jag är medveten om det och att mina hundar är värda guld oavsett hur det går och vad domaren tycker. Vi har ju trots allt tillsammans jobbat så gott vi kunnat ihop och haft roligt på vägen, något som inte ska glömmas! 

Tackar klubben och arrangörer för att vi fick vara med och delta! Vi hoppas och ser fram emot att få vara med fler gånger! =)

Historien om...

Jag minns inte riktigt hur mitt intresse för hundar och önskan om att skaffa hund dök upp, men jag tror att det uppkom i samband med att jag träffade på Molly - en blandras med flatcoated retriever, vorsteh och labrador - som är Joakims föräldrars stora och svarta hund. En hund som älskar att bli kelad med, vilket jag alltid ställde upp med.

Vi var många gånger ute och promerade henne i skogarna nere i Skåne och var till och med hundvakt åt henne en gång. Cesar Millan kom på något vis in i bilden - i tvrutan då - någon stans på vägen och ökade nyfikenheten över hela grejen med att leva med hund och som flockledare.

Jag fungerar som en forskare när jag blir nyfiken, så jag lånade böcker om hundar, läste om olika raser och om hur ett ägarskap skulle vara och framför allt innebära. Jag ville veta allt som fanns att veta, ungefär.

I samband med att vi planerade att bli sambor och letade gemensamt boende träffade vi på kooikern för första gången och blev väldigt förtjusta, men efter att läst på mer om rasen, på internet och i böcker, blev jag tyvärr avskräckt av vad den ansågs kräva i form aktivering och motion. I samband med detta så när jag var ute på arbetsplatsbesök träffade jag på en papillon. En hund som gärna ville hoppa upp i mitt knä - där jag satt på huk - och verkade allmänt kelen, trevlig och mysig hund. Då fick jag upp ögonen för papillon. Jag presenterade min idé för Joakim, då jag ansåg att en "lättare" ras som papillon skulle vara ett bättre alternativ, eftersom jag tyckte att de överensstämde bättre med vad jag skulle klara av att hantera. Men han ansåg att papillon var för liten och inte vad han sökte hos en hund, så vi bokade en tid hos en uppfödare för att undersöka rasen närmare.

Vi ställde många frågor och var öppna och ärliga om vad vi var för personer. Svaren vi fick av uppfödaren bekräftade min uppfattning om att papillon skulle passa oss och att vi skulle passa rasen.

I ett antal månader framåt spanade jag på blocket på en massa, massa annonser med papillonvalpar och plötsligt den 1 februari 2010 dök DEN annonsen upp - Sally!

Vi mailade uppfödaren direkt och ville boka ett möte till att träffa dem, för att undersöka om Sally var den rätta för oss. Mötet fick vi redan en vecka senare och sedan fick vi en vecka till på oss att ta beslutet. Vi hade tidigare tänkt att hellre skaffa rätt hund vid fel tillfälle än att skaffa fel hund vid rätt tillfälle. Sally var utan tvekan rätt hund vid fel tillfälle, då vi skulle flytta ihop samma vecka som vi beslutade för att bli hennes nya familj och en månad senare flyttade hon in hos oss.

Sally hade tidigare varit nära att få flytta hem hos en annan familj, men jag tror det handlade om att de som ville ta hem henne inte kunde betala hela summan för henne direkt, så köpet gick inte igenom och därför kunde vi hitta henne på blocket. Dessutom, under den veckan vi fick på oss att fundera hade fler familjer hört av sig och vart intresserade av henne, men de fick avvakta tills vi bestämt oss då vi ändå blev lovade den tiden. Känns nästan lite ödesbestämt att vi blev Sallys nya familj.

Jag kan säg att trots hur mycket jag läste på om hundägarskap och trodde mig vara förberedd på det hela, så saknades erfarenheten om att faktiskt äga och leva med hund. Det går inte att läsa sig till den erfarenheten, det vet jag nu i efterhand, erfarenheten kommer och börjar byggas på när hunden väl kommit hem.

Sally kom hem till oss som 15 veckors valp och är nu i skrivande stund drygt 2 år och 4 månader och jag har inte ångrat beslutet en enda stund att ta med henne hem. Jag skulle ångrat om jag inte gjort det.

Här nedan kommer bilderna från blocketannonsen som fick mig att smälta!

Separationsångest!

När vi kom ut ikväll och skulle ta en gemensam promenad, så dök tanken upp om att vi skulle träna Tyra att vara utan Sally för att stärka henne. Så bara en bit hemifrån delade vi på oss - jag tog Sally och Joakim tog Tyra - och gick åt var sitt håll.

Sally följde med mig som om det vore tiden innan Tyra kom, när det bara var hon och jag. Men snart hände något. Sally tyckte nog att det blev för tomt och att hennes kompis blev saknad, trots att jag kallade på henne med godis och allt tog hon ändå sikte och sprang dit där Tyra och Joakim hade försvunnit.

Det finns ett djupt dike utmed vägen vi gick och på andra sidan ligger en dunge. Dit hoppade hon över och letade nästan panikartat, hoppade över igen och tillbaka igen. När jag väl lyckades närma mig och få hennes uppmärksamhet åkte hon kana ner på ena sidan av diket och skulle hoppa över vattnet, men plumsade i.

Tyra fick jag veta hade också haft lite svårigheter med att skiljas, men bara så länge vi var inom synhåll sedan hade det gått bra.

Jag tycker ändå att Sally skulle vara mer van över att vara ensam, då hon ändå vart det under större delen av sitt liv med oss och att Tyra skulle ha svårare för att bli ensam då jag gissar att hon i princip aldrig varit ensam, det vill säga utan hundkompisar runt om kring sig.

En sak är säker, de måste trivas väldigt bra ihop eller att i alla fall Sally gillar Tyra.

Jag funderar då på om vi ska träna dem oftare var för sig, som vi tänkte nu, för att framför allt Sally inte ska behöva uppleva någon separationsångest. Vad tror du?

Vårkänslor!

Vitsippor, tussilago, vinbärsbusken slår ut och hundarna får gräsfläckar på tassar och ben - det är VÅR! Det har jag bestämt! ;)

Syskon utan släktskap!

När vi tog bussen en dag från centrum började en äldre dam att prata med mig om tjejerna. Frågan om de är syskon dök upp då damen tyckte att de var lika. När jag tänker på det så har jag föreställningen om att de ska leva som syskon/systrar, trots att de genetiskt sett inte är det. Men vad spelar ras för roll i samma familj, under samma tak och samma regler?

Jag tror att tjejerna trivs väldigt bra tillsammans. När Tyra kom hem till oss var det inte så mycket interaktioner eller lek dem emellan, medan det nu leks ett par gånger om dagen. Tyra har blivit mer aktiv i lekarna och ser ut att naffsa lika mycket som Sally, som mer än gärna försöker dra i Tyras öron. De hinner knappt komma upp på morgonen innan det är full rulle!


Anmälan, ring- och träning.

Jag kände idag av en huvudvärk som när som helst skulle kunna bryta ut, men jag lyckades stoppa den! Jag har fått rådet att jag ska få pulsen och blodcirkulationen att öka, för att därmed minska spänningarna. Jag har ganska många sådana nu, då jag nu läser sista året av tre på Högskolan. Jag och två studiekamrater ska genomföra ett projekt/examensarbete på en arbetsplats, som vi nu väntar svar från, vilket då är stressigt då tiden bara tickar på utan att vi får gjort något. På fredag har vi seminarie där vi ska presentera en halvtidsrapport, vilket inte heller underlättar det hela. Men vi hoppas få klartecken snart så vi kan sätta igång ordentligt.

  

I alla fall, jag tog med mig Sally och Tyra på en hastigare promenad än vanligt och stannade till på en gräsfotbollsplan. Jag tänkte att jag där kunde träna Tyra till att komma på inkallning då hon rent ut sagt är usel på det, speciellt som i det här fallet när andra spännande dofter lockar på henne på marken. Jag tänkte mig också skapa att hon får en bättre kontakt/uppmärksamhet med mig, alltså när jag har henne gåendes/travandes bredvid mig. Det gick bättre än väntat och jag är mycket nöjd. Hoppas att mer träning på båda momenten kommer leda till ett gott resultat, det vill säga god kontakt och att hon kommer på inkallning. 

  

Vi anmälde oss idag till en ringträning i helgen, vilket jag tror framför allt kommer gynna Tyra med tanke på hennes obehag i ringen på senaste utställningen, men även oss då vi än är nybörjare på det hela. Vi trodde att träningen bara gällde för en ras, då det är en rasklubb som håller i den. Men vi ringde och frågade om vi kunde få vara med ändå och fick till svar att det bara var bra med fler olika raser och att vi var välkomna. Kul! =)

  

När det kommer till Sally och utställning så finns inte så mycket att träna på vad jag vet, men något som jag skulle vilja prova är att se om det går att få henne att sträcka på sig mer så att det inte blir så tydligt att hon är lite kort i halsen, som framkom på hennes - och vår - första utställning i Laholm.

  

På tal om anmälan, så har vi anmält båda tjejerna till deras första officiella utställning. Spännande! =)

Hållbara möten...

Tyra fick träffa herr självgående gräsklippare idag som bor i samma trädgård som oss. Gräsklipparen jobbar bara under sommar säsongen och därför har inte Tyra haft chansen att möta honom tidigare. Jag måste säg att mötet gick bättre än väntat. Jag tror det hade varit värre om den hade jagat henne, men nu kunde hon helt på sina egna villkor undersöka utan att gräsklipparen brydde sig om henne.

 

 

Sally har träffat honom många gånger tidigare och verkade inte alls bry sig - förutom när han bompade in i henne, då är det ju klart att man får flytta på sig.  

 

 

Tyra hämtar på kortet ovan upp en ovanligt hållbar boll ur tvättbaljan. Alltså, vi har inköpt vad som vart sagt hundtåliga mjukisleksaker - ett lejon och en gris. Lejonet har ett stort hål, där Tyra drog ut mycket av stoppningen. Jag har lappat ihop detta lejon många gånger, men nu känns hålet för stort för att det ska bli bra. Grisen läcker stoppning och lagning har inte testats. Men bollen, som är köpt på IKEA för 5 kr har inte ens tendenser till att gå sönder trots att den använts som kampleksak. Den slår rekord i hållbarhet här hemma!

Utställningsresultat från Varberg!

Idag har vi vart på inofficiell valputställning med Tyra i Varberg. Hon kom etta i sin grupp (BIR) med hederspris och kritik som löd:

"13 mån tik med feminint huvud och uttryck. Mörka fina ögon. Bra över och under linje. Goda vinklar fram och välvinklad bak. Passande benstomme. Rör sig med fint steg. Fin päls och färg."

 Med detta gick hon vidare till finalen, där hon placerade sig på en fjärdeplats (BIG-4).

Något vi behöver jobba med är Tyras självförtroende, då hon tyckte att det var allmänt jobbigt att delta i ringen även om hon är själv med mig och domaren och att hon absolut inte gillade att ha främmande hundar bakom sig när vi sprang runt i ringen vid finalen. Frågan är bara hur vi kan jobba med det...

Förresten, de kallar det för ring men den är utformad/markerad som en kvadrat. Jag funderar då på varför kallas det just för ring? Okej, vi springer runt i den, men det gör inte en kvadrat till en ring bara för det, eller...?

Efterdyningar

Jag är alldeles mör idag efter gårdagens rejäla migrän. Trots alla mina vanliga försök att bli av med den så ville den inte försvinna. Inte ens en natts sömn som brukar bota alla mina former av huvudvärk och migrän fick dagens migrän att ge med sig. Vaknade flera gånger med smärtan jag somnat med och klockan 4 på morgonen fick jag palla mig upp och hoppades på att en dubbel dos av Eéze skulle eliminera migränen. När jag vaknade igen någon timme senare var smärtan borta. Efter 12 timmar av denna tortyr var det skönt att känna att den äntligen släppt, men nu är det efterkänningarna som råder och de är inte fullt lika jobbiga.

Då vi inte förstod oss på Tyras underliga beteende, som jag berättade om i förra inlägget, sökte vi råd och hjälp från "dagisfröken" Hanna och vi fick rådet att besöka veterinär för att utesluta att Tyra har ont någon stans. Så vi fick bokat en akuttid då resterande tider var fullbokade och då vi kände att det vore bäst att undersöka henne så snabbt som möjligt. Det enda som veterinären kunde hitta var två fulla analsäckar som tömdes, i övrigt verkade Tyra vara en frisk hund.

Senare fick vi även tag på uppfödaren som gissade att ett löp kunde vara på väg och att sådana beteenden då kunde uppkomma och gav oss rådet att inte uppmärksamma Tyra när hon hamnade i detta tillstånd igen utan bara låta henne gå igenom och ur det själv.

Jag hoppas inte att kommande utställning är hotad, men vi tar oss troligen dit ändå och skulle beteendet dyka upp igen så får vi hålla oss utanför ringen, för Tyras skull. Det är ändå en träning i sig att bara vara på plats.

Hjärnspöken?

Att hundar drömmer, det tvekar jag inte en sekund på men kan de liksom människor drömma mardrömmar som liksom dröjer sig kvar i kroppen och i minnet när man väl vaknat? Jag misstänker att Tyra haft en mardröm när hon kom upp i morse, då jag inte har någon annan logisk eller vettig förklaring till varför hon kom ut från sovrummet med sänkt huvud, svansen nästintill mellan benen och gömde sig under mitt skrivbort och skakade. Uppenbarligen rädd för något då hon efter en stund drog sig tillbaka till sin bädd. Efter en stund verkade hon komma tillbaka till sitt vanliga jag, men det har gått i vågor idag.

Det måste jag säg är en utmaning, att ha en hund som inte är riktigt självsäker och trygg - även om det blivit bättre med Tyra, så känns det som att hon idag tagit några steg tillbaka jämfört med exempelvis igår. Jag sitter undrande över varför...

Vädret idag var helt underbart att ut och promenera i, så jag passade på med en långpromenad på 5,35 km med tjejerna. Jag tror tjejerna tyckte det var lika skönt som jag. Det gäller att inte glömma att hundar inte nöjer sig med enbart fysisk aktivitet utan att även det mentala hos dem också ska få sin dos av motion.

Här njuter tjejerna för fullt och efter bilden blir det full fart!

Hund- och matteutveckling!

Sally ser ut att gäspa åt vädret vi möttes av ute, men hon tuggar i sig en funnen godisbit som matte kastat ut på gräsmattan. Kan man som Sally vara annat än nöjd? ;-) Jag blev väldigt nöjd över ögonblicksbilden, då det inte tar lång stund mellan att biten är funnen tills den är försvunnen.

När Tyra kom hem till oss hade hon inte svansen så här högt upp och hon verkade inte heller då vara så trygg och självsäker som jag upplever henne nu.

Det är verkligen roligt att se förändingar och utveckling, inte bara hos hundarna men också hos mig själv. Livet med Sally tror jag har rustat mig för livet med Tyra, samt Tyra och Sally. Jag minns hur osäker jag var över mitt beteende gentemot Sally och vad hennes beteenden betydde, att jag ringde Joakim flera gånger för råd under de två allra första dagarna med henne, då det bara var hon och jag. Idag känns det helt annorlunda, men å andra sidan har jag nu två års erfarenhet av att leva med hund och fler år blir det. =)

Jag levde innan utan hund och kunde bara föreställa mig hur det faktiskt var. Idag förstår jag inte riktigt hur jag klarat mig utan att leva med dem, för jag kan inte se mitt liv utan dem, trots att jag nu verkligen vet hur det är att leva med dem.

Inte träna - lek!

Ännu en dag med regn, regn och åter regn. Men för dagar man inte känner för att njuta så värst länge av vädret ute finns ju aktiviteter att hitta på inomhus. Jag provade häromdagen att få Tyra att hämta ett nyinköpt apportblock, men hon verkade inte fatta vad jag ville. Men när jag tog fram den idag för att leka och busa, då minsann kunde hon göra det jag önskade, det vill säga hämta och lämna den. Helt fantastiskt! Tydligen ska vissa saker inte tränas in, utan lekas fram.

Fick tag på ett bildredigerarprogram igår. Det är ju en hel vetenskap med alla möjliga inställningar. Jag tycker jag tar fina bilder och med rätt inställningar så kan bilderna bli ännu bättre.

Livets ironi.

För att väga upp det regniga och gråa vädret kan det väl inte annat än sitta fint med en härlig och fartfylld bild på två väldigt nöjda tjejer i solen. De tycker att det är så roligt att komma ut och springa av sig i trädgården och extra roligt är det när matte tar med sig någon boll eller liknande att busa runt med också. Så jag tror att de lika mycket som jag längtar till att vädret bjuder på sol, blå himmel och lite högre plusgrader än vad vädret bjuder på just nu. Dessutom blir det så mycket fler och bättre bilder när solen tittar fram. =)

Hoppas alla haft en riktigt glad påsk. Vi dansade till Sannex i lördag och det var helt underbart roligt. De levererar alltid! Min kropp levererade sedan en träningsvärk i benen, då vet man att man haft roligt och dansat mycket.

Tråkigt nog trodde jag mig tappat ett nyinköpt hårspänne, så dagen efter tog vi oss till butiken där jag hade köpt den för att inskaffa en ny. Jag hade letat på dansen och i min väska innan, men intressant nog hittade jag spännet mellan bilen och butiken. Hade kanske inte varit så "allvarligt" om det bara var in till centrum vi hade kört då det inte är så långt, men den här butiken låg 8 mil iväg. Livets ironi... Eftersom vi redan var på plats så var det ju bara att utnyttja tillfället och för att inte ha kört i onödan fick jag köpa hem ett hårspänne till. =) Fick hem lite annat också förstås. ;)

Kläckta tankar...

Att dela med mig av mitt liv är något jag gör mer eller mindre dagligen till familj och vänner jag har omkring mig, men som nybörjarbloggare är det för mig en liten svindlande känsla att dela med mig till personer som jag aldrig träffat eller ens någonsin kommer att möta. Men det finns så många som faktiskt delar med sig via bloggar, så varför skulle inte jag kunna. Som jag nämde i mitt premiärinlägg så är det ändå inte vad som helst jag kommer att dela med mig av, för jag tror inte att varken jag eller du som läsare har någon nytta eller nöje med det. Men tanken slår mig ändå, vad är intressant och kul att läsa om? Det är ju ganska synd att lägga tid på att skriva en blogg som ingen läser eller följer. Utan följare eller läsare finns det egentligen ingen anledning att skriva och dela med sig. Men jag tänker köra på och se vad som händer, "plötsligt händer det"! ;-)

Jag köpte mig en systemkamera för ett litet tag sen och jag tycker det är väldigt roligt att fota, framför allt när det blir riktigt fina bilder av det. Jag har delat med mig av dessa till mina vänner på facebook och jag har fått många fina ord om dem, så jag hoppas att ni där ute även kan njuta av bilderna.

Ena halvan av efterrätten som bjöds på påskaftonsfesten hos mina föräldrar.

Nedan följer några bilder från kvällens solnedgång och givet med Tyra och Sally som modeller. Det kan se ut att vara ganska skönt, men det var blåsigt och vinden var iskall... 

Premiär!

Jag blev plötsligt nyfiken på att starta min egna blogg, efter att ha följt ett par bloggar ett tag.

Min tanke med den här bloggen är dock inte att dela med mig om allt som händer i mitt liv, för det har jag min dagbok till. Men jag gillar att fotografera och att dela med mig av bilder på våra hundar och på naturens alla olika "ting".

En annan sak jag tänkte prova med den här bloggen är att dela med mig av att vara hundägare till Sally och Tyra, deras liv och vårt liv tillsammans. Exempelvis hur det gått på de utställningar som vi varit på.

Namnet till den här bloggen kommer just ifrån tanken om vad den kommer handla om, världen och hundarna som modeller i form av bilder. Men det kan givetvis få plats annat då världen är ett brett område.

Ska bli spännande att prova på bloggandet och jag hoppas även att det kommer bli spännande läsning och bildvisning.