Separationsångest!

När vi kom ut ikväll och skulle ta en gemensam promenad, så dök tanken upp om att vi skulle träna Tyra att vara utan Sally för att stärka henne. Så bara en bit hemifrån delade vi på oss - jag tog Sally och Joakim tog Tyra - och gick åt var sitt håll.

Sally följde med mig som om det vore tiden innan Tyra kom, när det bara var hon och jag. Men snart hände något. Sally tyckte nog att det blev för tomt och att hennes kompis blev saknad, trots att jag kallade på henne med godis och allt tog hon ändå sikte och sprang dit där Tyra och Joakim hade försvunnit.

Det finns ett djupt dike utmed vägen vi gick och på andra sidan ligger en dunge. Dit hoppade hon över och letade nästan panikartat, hoppade över igen och tillbaka igen. När jag väl lyckades närma mig och få hennes uppmärksamhet åkte hon kana ner på ena sidan av diket och skulle hoppa över vattnet, men plumsade i.

Tyra fick jag veta hade också haft lite svårigheter med att skiljas, men bara så länge vi var inom synhåll sedan hade det gått bra.

Jag tycker ändå att Sally skulle vara mer van över att vara ensam, då hon ändå vart det under större delen av sitt liv med oss och att Tyra skulle ha svårare för att bli ensam då jag gissar att hon i princip aldrig varit ensam, det vill säga utan hundkompisar runt om kring sig.

En sak är säker, de måste trivas väldigt bra ihop eller att i alla fall Sally gillar Tyra.

Jag funderar då på om vi ska träna dem oftare var för sig, som vi tänkte nu, för att framför allt Sally inte ska behöva uppleva någon separationsångest. Vad tror du?