Väntade och jobbiga besked...

"Orosmoln som kommer lätta och tillslut ge solsken"
- Emilia Svenmyr

Det är en riktigt tung och jobbig dag idag. Allt först och främst på grund av ett väntat besked. Jag fick idag skriva på min uppsägning från vad jag trodde var mitt trygga kort - läs jobb - tills jag hittat annat efter studierna. Jag har tre månader kvar, sen är det över...

Jag visste egentligen redan några veckor tidigare att min anställning var i riskzonen, när jag fick höra om att verksamheten hos oss skulle läggas ner. Jag har varit ganska lugn över hela situationen, då jag insåg att jag behövde detta för att faktiskt ta mig därifrån och att detta är världens sätt att hjälpa mig att lyckas med det. Men jag kom ändå inte ifrån känslorna över hur jobbigt det är att få ett sådant besked. Beskedet var som sagt väntat och jag trodde att jag inte skulle få någon form av chock av det - men det fick jag ändå. Tårarna rinner, magen ömmar, kroppen känns allmänt styrkelös och huvudet känns alldeles matt.

Kroppsliga reaktioner som kommer att gå över, men min strävan framåt kommer att bestå och jag är glad över att jag kan se mening med det som sker och samtidigt glädjas åt att jag kommer närmare mitt mål.

En annan sak som känns tung är att jag troligen inte kan ta semester för att kunna närvara på Ölandsveckan, då vi kommer att ha som mest att göra just den veckan. Så ja, även om jag kommer gå miste om den veckan, så kan jag inte låta bli att se det ur ett annat perspektiv - en annan väg som är tänkt för mig att gå, som jag också kan se mening och syfte med.

På tal om annat. Bilen har vart hos bildoktorn och fick diagnosen att det är ett rostigt påfyllnadsrör som gör att bilen läcker bensin. Men han får vänta lite på sin operation, då de inte hade sådana rör hemma på lager. Så han har fått en ny tid att få genomgå sin operation. Dessutom är hans ena framdörr - vad ska jag säg lite trasig - så bildoktorn skulle tillkalla en plåtdoktor att titta på detta och göra en bedömning. En bedömning som jag hoppas innebär att det är ett problem som är lätt och billigt att åtgärda. 

Fick under dagen låna en fin blå - färgen var det enda fina med den - Toyota Yaris Verso, som kändes väldigt konstig att köra jämfört med min Toyota, så det var skönt att få köra hem min egna bil.

Det sägs och jag tror att allt löser sig och jag hoppas att det alltid är till det bättre!



Otur och lite mer tur...

Det blev ingen sovmorgon idag, då jag hade planerat att befinna mig på bilverkstaden klockan 7 i hopp om att de kunde ta in och titta på den direkt, men sådan tur hade jag inte idag. Den första lediga tiden de hade var på tisdag och någon låne/hyrbil kunde de heller inte lova mig.

Hade de kunnat ta bilen direkt idag, så skulle jag kunnat klara mig utan hyrbil men på tisdag är det tvunget då jag börjar jobba på måndag. Men som sagt, inget de kunde lova eller ens verkade vara villiga att försöka fixa. Sist jag hade bilen inne där så fixade de fram en bil till mig, men det verkade inte passa idag.

Låst läge, så jag frågade dem om de kände till någon annan firma som finns i närheten och jag beslutade att jag skulle leta tag på någon annan som kunde hjälpa mig och om jag inte hittade så skulle jag återkomma och ta tiden på tisdagen. Bilen kan inte stå och läcka bensin och måste trots allt fixas så snart som möjligt - dock helst nu.

Ringde och väckte (förlåt!) min pappa och fick telefonnumret till Toyota-verkstaden i Falkenberg som jag snabbt ringde upp. Där hade de tid i morgon - en mycket bättre tid - samt att de lovade mig hyrbil, vilket är ännu bättre!

Dessutom finns det en stor chans till - om inte det är något annat fel än en läckande slang - att jag får tillbaka min bil innan helgen.

Jag kan ju inte låta min tur i oturen enbart bli otur.

En annan bra grej är att solen kom fram, för när jag körde till verkstaden så spöregnade det.

Det är skönt med lite flyt ibland - läs ofta. ;)

Tur i oturen - läckage...

Det känns sorgligt att vi på skolan idag hade avslutningsfika. Tre år är redan slut med klasskamraterna från socialpsykologiska programmet 2009 och lärarna. Det blandas även med glädje då vi alla klarat och genomgått utbildningen som ger oss kandidatexamen.

När jag satte mig i bilen för att köra hem, efter både fika och presentation av vårt projektarbete, kände jag att bilen luktade bensin. En frisk bil luktar inte bensin. Jag hade upptäckt en pöl under bilens bakände. Den undersökte jag och det var inte vatten och jag såg dessutom att det droppade ifrån en slang. Förmodligen en bensinslang som tänker ge med sig.

Körde direkt till verkstad, där ge givetvis hade hunnit sluta för dagen tio minuter innan jag dök in. Men jag fick hjälp av en försäljare. Först beslutade vi att jag skulle lämna in bilen direkt, så att verkstadskillarna skulle kunna titta på den direkt på morgonen efter, men det blev lite problematiskt för försäljningskillen att låna ut en bil till mig då jag hade en bra bit att promenera hem. Vi beslutade då att jag skulle ringa verkstaden direkt på morgonen i stället.

Då jag ändå behöver vara vaken för att ringa dem klockan 7 i morgonbitti och eventuellt ändå måste köra ner bilen då, så kan jag lika gärna köra ner med bilen direkt och knacka på dörren när de öppnar.

Det känns lite som turen i oturen att det sker nu. För på måndag börjar jag jobba och är mycket mer beroende av bilen än vad jag är nu fram till helgen.

Hoppas på mer tur att det inte är allvarligare än en slang som behövs bytas.

På tal om annat, så inhandlade vi lite annat till Tamino. En vattenskål och utställningskoppel samt fästingborttagare. Faktum med så blev det två fästingborttagare, just för att vi ska kunna ha tillgång till en när de behövs. Ungefär som att lägga en hemma, en i väskan som vi tar med oss när vi åker iväg med dem och en extra ifall någon försvinner. 

Känns så spännande och roligt att det närmar sig allt mer! Jag hoppas Tyras löp hinner ta slut innan.

Jag har funderat på hennes senare beteenden, något som vi inte sett hos Sally alls under hennes löp. Sally har, som jag tidigare berättat, reagerat på Tyra genom att ge sig på henne och då menar jag inte i form av aggressivt beteende utan mer som att tillrättavisa Tyra. Det jag upptäckte var att Tyra såg ut att uppvakta Sally och att Tyra såg ut att be om att bli parad så fort Sally kom i närheten. Jag har hört att man kan kolla om en tik är redo för parning genom att sätta sin hand på ryggen i början av svansen, då står hon helt stilla och vrider undan svansen. Är de det som menas med höglöp? Jag skulle starkt gissa det.

Många bollar...

Det känns som att det händer mycket nu. För det första börjar jag närma mig min kandidatexamen som socialpsykolog. Bara en vecka kvar på högskolan nu och det känns lite - läs mycket - skrämmande och samtidigt häftigt.

För det andra är det strax dax att börja jobba igen och jag kommer återgå till mitt djurskötarjobb - men sen en liten tid tillbaka har jag förstått att det kanske inte kommer vara så länge till. Jag har inte så mycket säker information om det i nuläget, utan väntar på den information.

För det tredje kommer Tamino att flytta in någon gång i denna veckan, vilket kommer bli riktigt roligt och spännande. Har nu inhandlat en filt till honom att spendera nätterna på och en matskål - en röd med hjärtan på. ;)

För det fjärde så är det utställning igen till helgen, vilket också ska bli roligt. Bara en inofficiell, men till sensommaren/hösten väntar första stora internationella. Så vi förbereder genom att träna och då bland annat genom inofficiella.

På promenaden sent i eftermiddag tränade och förberedde jag tjejerna inför utställningen genom att springa fint med mig - som om vi var i en utställningsring- och att stå stilla och fint - som om att en domare tittade på. Jag föreställer mig alltid att vi är i ringen när vi tränar och tjejerna fattar snabbt vad de ska göra.

 

Då Tyra kan vara lite försiktig när hon möter främlingar tvekade jag inte med att stanna när två unga tjejer upptäcka oss och ville hälsa. Alla fyra skötte sig jättefint! Barnen satte sig ner och var försiktiga och Tyra och Sally verkade tycka om uppmärksamheten de fick av dem.



Mors dag och spårkurs!

Grattis till alla mammor där ute och framför allt min egna!

Joakim har idag varit på spårkurs med Tyra. Det hade gått bra för henne den stunden hon väl fick spåra, annars var det bara väntan. De flesta andra hundarna var under sin väntan oroliga, men inte Tyra som låg snällt och väntade. Vid sökandets mål ska hon belönas och det testades om hon tyckte att lek skulle vara en bra belöning för henne, men hon tyckte bäst om korven som gavs. Till nästa gång ska Joakim ha filmat hur hon leker normalt hemma och själv öva spår hemma.

Sally fick vara med mig i firandet av min mor och mormor, medan Joakim och Tyra var på spårkursen. En trevlig kväll och hon låg så snällt i skuggan och vilade under tiden vi åt av den goda maten.

Precis när vi skulle åka hem tyckte jag att Sallys tass - där fästingen suttit - såg lite annorlunda ut. Hon hade fått en skorpa, fast ändå inte precis där fästingen bitit sig fast utan längre upp på tassen. Är orolig över att någon av dessa otäcka kryp ska ge henne någon sjukdom eller liknande. Men hoppas att det är fullt normalt det som sker på hennes tass nu.

Taminos flytt börjar närma sig - även om dag inte är bestämd, så vi har börjat förbereda oss genom att göra plats för honom så han får en egen sovplats. För det behövde tvn, video och hemmabiosystem avlägnas. Dock använder jag hemmabiosystemet varje dag, men har dålig plats för en maskin som behöver stå på något. Så det blev en sväng in till Siba, efter lite sökande på nätet, där jag fick med mig en väggmonterbar stereo hem. Typiskt nog lyser den rätt duktigt och låter mer än den förra. Jag hoppas jag vänjer mig.



Otrevligheterna tillintetgjorda!

Eftersom jag inte tyckte att det var rimligt att vi plötsligt inte skulle få ha tjejerna lösa i trädgården hemma, så gick vi i morse och pratade med vår hyresvärd. Det visade sig att det framför allt handlade om att Sally sprungit in till dem och inte så mycket om att de inte skulle få vara lösa i trädgården. Vi håller alltid uppsikt över dem när vi är ute, men ibland som igår är det svårt att stoppa. Jag kunde ju inte springa in i huset efter henne heller.

Då katten är en innekatt så är hon sällan ute, mer än på kvällarna och möjligtvis när deras altandörr är öppen. Då finns heller ingen anledning till den plötsliga begränsningen.

Men vi kom överens om att vi kunde hålla koll så att tjejerna inte springer in i huset där katten håller till, att vår hyresfamilj ska hjälpa oss att få tjejerna att förstå att de inte får springa in samt att vi håller ett extra öga på om katten är ute när altandörren är öppen. Är altandörren stängd så är katten säker inomhus.

Så vi får ha tjejerna lösa i trädgården. Skönt att de löste sig!

Några otrevligheter...

Jag skrev det i gårdagens inlägg "Smått blir stort...", men det tåls att sägas igen - fästingar är obehagliga djur! Jag upptäckte Sally med att ligga och slicka länge på sin vänstra tass, så pass att den var röd. Så jag tänkte att jag fick ta och kolla om det fanns något där. Jajamen! Mellan framtårna sitter en fästing! Jag vill helst vill slippa plocka dem, men då jag inte vill att de sitter kvar efter upptäckt så fick jag plocka fram verktyget för att ta bort den. Gick ändå bättre än sist - övning ger färdighet!

Det händer något ovanligt hemma. Tjejerna som gått så fint överens och lekt flera gånger om dagen, gör inte det... Tyra åker på stryk av Sally. Vi har inte sett någon egentlig anledning till Sallys utfall, men vi har sett att Tyra håller sin svans väldigt högt emellanåt. Vi kom då att tänka på att det kunde bero på att Tyra löper och är riktigt redo för att bli parad. Svansen hamnar högt för att en hane ska komma åt. Sally verkar tycka att det är jobbigt och att hon försöker hålla sig undan från Tyra. Hoppas i alla fall att det går över.

Det är helt otroligt vilket väder vi haft i veckan. Som avslutning idag tog vi oss alla ner till stranden för att njuta. Tjejerna fick springa allt de orkade och lite till. Bada gjorde de också, framför allt Tyra.

Sedan fick vi för oss att vi skulle köpa glass och tur för oss att glassbaren hade öppet en stund till.

Innan vi satte och för att titta på film informerade vi vår hyresvärd att det kommer en hund till. Han var ute och jagade sin självgående gräsklippare, så vi passade på då han ändå befann sig så nära. Något som uppkom under samtalet var att deras katt är livrädd för hundar och att vi därför inte längre får ha tjejerna lösa i trädgården, då de kan skrämma katten. Jag förstår inte vad de tänker då. Vi bor ju här och det har inte vart några bekymmer innan med att ha de lösa i trädgården. Vi står alltid och övervakar dem, så de inte hittar på några hyss. Dock, står deras altandörr öppen och Sally ser detta så far hon in, då de inte talar om för henne vart gränsen går. Jag vill ju inte rusa in i huset för att hämta ut henne. Jag kan förstå deras situation med deras hundrädda katt, men jag tycker inte att de ska begränsa oss på det viset just med tanke på att vi också bor här. En kompromiss är att önska, så jag hoppas vi kommer fram till någon...

Smått orsakar stort...

Jag tror att det värsta med att ha hund, det är nog att de kan få fästingar. Fästingar är så enormt äckliga! Speciellt när man måste plocka bort dem från hundarna - och även sig själv.

Min syster var på ett kort besök och fann att Tyra hade något konstigt vid ena örat - en fästing. Jag har aldrig plockat bort någon fästing tidigare - skönt nog - men jag kunde inte heller vänta på att sambon skulle komma hem för att plocka bort den. Jag fick ta fästingen i egna händer - inte bokstavligen dock. Vi hade köpt in en smidig mojäng till att lättare få bort dem och jag lyckades!

 

Jag hade precis tagit mig och tjejerna ut på en promenad när min syster ringde och sa att hon var på väg. Så den rundan blev inte så lång, men inte desto mindre spännande. Vi träffade på katten - på bilden nedan - som båda tjejerna ville fram och hälsa på. Men tydligen kom de lite för nära för kattens smak så den flög efter Tyra, som ju var kopplad till mig. Men det gick bra. Katten satte sig på vägen, reste ragg och morrade och samtidigt som Tyra stod och morrade på den. Efter en stund insåg nog katten att det inte var någon idé att försöka skrämma bort oss, så den strosade iväg och gömde sig bakom en häck.

Vi kom senare iväg på en längre promenad i värmen. Strax över fyra kilometer på knappt en timme. Sedan var vi alla törstiga, men skönt var det.

Nära hemma fick jag syn på den här "vulkanen", fast det är då inte lavar som tar sig igenom asfalten. Rätt häftigt tycker jag!

Massor att fira!

Vi firade fyra år ihop idag med svenska jordgubbar till kvällsmat. Smarrigt!

Vi har nu deltagit på fyra utställningar och fler kommer det att bli. Vi tycker att det kan vara lite strängt då vi vill ha med oss lite prylar. Som nu sist filt, parasoll, brassestolar, mjuk bur och matväska. Även en väska med lite hundprylar, som någon leksak, vaccinationsintyg, stamtavla, godis, kam och lite andra diverse prylar. Kameran är ju också ett måste. Ja, ni märker kanske att det är en del. Allt för att kunna göra väntan på vår tur så njutbar och bekväm som möjligt. Även vägen från och till bilen.

När vi kom till vår första utställning tyckte jag att vi hade en massa grejer med oss, men det var inget om man jämför med många andra som körde sitt på olika vagnar och kärror. Det är då därifrån vi fick idén att inskaffa något som lastar av våra ryggar och armar.

Vi spanade in på nätet var man skulle kunna inskaffa en hopfällbar kärra och vad det skulle kosta. Då fick vi även fram en hopfällbar vagn på fyra hjul. Nyfiket tog vi oss till butiken och spanade in vagnen som också fick följa med oss hem. Väl hemma fick vi ju testa om vagnen var tillräckligt stor för att rymma en av transportburarna på - vilket passade väldigt fint!

Dessutom köpte vi in vad man kallar kompostgaller, men de passar även ypperligt som "sovhagar" till hundar. Både Sally och Tyra har en, så Tamino ska ju få en också.

Sommaren har nu officiellt kommit! Speciellt om man som jag kopplar samman sommarens ankomst med Västerhagens premiär - alltså sommardans på en utomhusbana. Första sommaren som jag var där var 2002, så jag firar i år 10 somrar på dansbanan! Jag minns att jag frågade en tjej det året om hur många sommrar hon hade spenderat där och hon svarade tre. Jag drömde mig då bort och såg fram emot att jag kunde säga det, fast nu får jag säg 10 somrar. =)

På tal om tio. Den 19 maj i år firade jag även 10 år som socialdansare. Jag har sedan dess dansat bugg, foxtrott och gammeldans kontinuerligt ute på Sveriges dansbanor.

Tänk vad tiden går!

Lärdom och förändringar!

Jag upptäckte nyligen att det hänt något med Sally - hon har blivit mindre. Sen hon fick kritiken om att hon var tjock av domaren den 1 maj och av uppfödaren att hon skulle behöva gå ner typ ett halvt kilo, så har hon fått mindre mat.

Tidigare fick hon även äta när hon ville, då maten stod framme tills hon ätit upp ungefär. En vana som förmodligen också kan ha bidragit till övervikten. Den vanan har ändrats och som sagt även Sally.

Hon äter upp all den mat hon får, dock inte lika snabbt som Tyra som får maten att försvinna på mindre än en minut. Sally är morgontrött och brukar sällan om inte aldrig äta tidigt på morgonen. Jag har under två dagar nu fått ge dem mat innan vi kör kl 06.10 på morgonen och idag åt Sally upp allt!

Hon känns även mindre, eller kanske rättare sagt slankare, och när jag sa till henne att göra tricket "rulla runt" så såg det inte ut som det brukar. Tidigare har det nästan sett ut som att hon fått anstränga sig för att ta sig runt, men idag gjorde hon det med en lätthet. Hon ser till och med slankare ut!

Dessutom har jag märkt att hon springer mer ute, som när hon och Tyra jagar varandra i trädgården.

Tänk vad min okunskap mynnade ut i. Jag trodde att Sally bara var stor och grov normalt sett, då hon ändå är rätt stor för att vara papillon. Inte tänkte jag på att vi hade gett henne för mycket mat. Jag tror inte att det varit för lite motion för det har hon fått, men i motion i proportion till mängen mat hon fått så har den varit för liten.

Under den senaste utställningen som var nu i helgen sa domaren till mig att hon är lite mullig och att hon behövt gå ner några hekto för att vara perfekt. Perfekt är vad vi och hon jobbar på att bli - visserligen är hon det på många andra vis, men det är ju kroppen man framför allt bedömer på utställningarna inte personlighet och temperament.

Man lär så länge man lever!



Ljuvliga dofter!

Det är synd att det här inte är en blogg med dofter, för då skulle jag vilja dela med mig av doften av syrener! De doftar så ljuvligt gott!

Något annat som är ljuvligt är dofterna efter en varm sommardag som besöks av ett åskregn. Helt underbart!

 

Sallys första officiella utställningsresultat!

För att slippa köra så långt och för att kunna sova lite längre övernattade vi hos Joakims föräldrar. Den tidiga morgonen började kl 06.00, då jag sömnigt upptäckte en konstig knöl på Sallys ena framben. Jag fick gnugga gruset ut ögonen och undersöka närmare vad det var - en fästing! En ohyra som inte kan väntas med att avlägnas!

Vi anlände på utställningsområdet redan vid kl 08.15 så vi hade gott om tid att komma till rätta och ta det lugnt. Något vi inte hann med dagen innan. 

Vi bosatte oss i kanten av ett stort träd i tron om att vi skulle få lite skugga och lite sol under dagen på filten vi satt på. Men tanken gick inte så långt att solen ju flyttar sig över himlen under dagen, så vi fick tillslut väldigt mycket sol! 

Det blev en riktigt varm sommardag, något som påverkade både hundarna och oss. För det var varmt!

Vi fick tidigt veta av en bekant som sett domaren döma redan under gårdagen att det kommer att ta tid. I vanliga fall räknar man med att domaren dömer 20-25 hundar i timmen, vilket skulle innebära att det skulle bli vår tur efter ungefär 3 timmar. Men det tog mellan 4 och 4,5 timmar innan det blev vår tur. Alltså inte samma flyt som när Tyra ställdes.

Sally tröttnade tidigt och kändes lite tjurig, vilket mest troligen berodde på värmen. Så för att jag skulle slippa bli besviken så hoppades jag ändå på att hon minst skulle få bedömningen, som då handlar om hur väl hunden stämmer in på rasstandarden, "good".

Jag hoppades och bad om att Sallys skulle samarbeta i ringen, vilket hon också gjorde! Hon skötte sig väldigt fint!

Hennes kritik löd:

"Kraftig, något maskulin tik, korrekt bett, välplacerade öron, önskar mer behäng, bra hals, bra kropp, men är något mullig, korrekt svans, välvinklad, bra ben och tassar, acceptabel päls, rör sig trångt bak, övrigt bra."

Hennes kvalité blev "very good", vilket är steget bättre än "good". "Excellent" är ännu bättre.

Det är verkligen en hel vetenskap med det här med hundutsällningar. På vår inbjudan stod det att Sally skulle eventuellt ingå i en avelsklass, vilket vi var väldigt nyfikna på. Vi kunde se i programmet att det var totalt fem hundar som är avkommor till Tamino och att Tamino också var anmäld till utställningen. Men varken vi eller vår bekanta hade hört något om att nu fd ägaren tänkt att delta.

Det visade sig, när vi fått undersökt det hela från mer erfarna utställare, att om det är några avkommor från samma hund så blir hon eller som i detta fall han automatiskt inlagd i programet som en avelsgrupp. Men för att kunna genomföra denna tävlingsgrupp krävs det att han är deltagande, vilket han ju inte var idag. När man anmäler sig så har man inte en aning om vilka andra som tänker delta, det får man se först när man väl kommit till utställningen och köpt sig ett program. Lite framförhållning hade kanske inte varit fel i sådana här lägen... Det var hur som helst kul att se så många halvsyskon till Sally.

I alla fall, Sally får fortstätta att gå på diet för att förlora sin mullighet, men hon har jobbat bra för två och en halv vecka sedan fick hon ju kritiken om att hon var fet.

Nu ligger båda tjejerna utslagna på sin gemensamma filt! Det är skönt att vara tillbaka i hemmets lugna vrå!

Officiella utställningsresultat för Tyra!

Det var den kortaste tiden vi tillbringat på en utställning! Bedömningen skulle börja kl 9.00 och vi var på plats ungefär då. Sedan gick det extremt fort! Vi tillbringade ungefär en timme vid ringen, sen var vårt deltagande över och då hade vi ändå stannat kvar en stund efter att vi var klara för att kika på resterande kooikrar.

Tyras ena kullsyster deltog och det var intressant att se att de inte var så lika som jag hade förväntat mig. Men det gick bättre för systern än för Tyra.

Tyras kullsyster - Moonhaven Feel The Passion "Kiwi"

Tyra på utställningsbordet.

 Tyras kritik löd (översatt från engelska):

"14 månaders, saxbett, elegant tik, behöver sin tid att utvecklas ytterligare, skulle önska grövre nos, ganska upprätta skuldror, behöver mer styrka i fötterna, kroppen behövs utvecklas ytterligare, ganska sluttande kors och lågsvansad, bra musklad bak, är kittlig, ganska kobent gång."

Ingen placering, tyvärr, men hon fick "good" i kvaliteér.

Så, all mat vi hade med oss, middag som frukost, blev i stort sett bara smakad av...

Mer träning och så får vi hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi får gå vidare och hoppas att det går bra för Sally i morgon!

Utställningsdax!

Dagen innan utställning. Det känns som att det är mycket man ska hålla reda på och få ordning innan.

Hundarna ska tränas och förberedas inför utställningen och jag ska givetvis känna mig förberedd mentalt också, gärna dock mycket tidigare än dagen innan.

Väska ska packas, matsäck ska ordnas, allt ska in i bilen. Sally behövs badas, fönas, kammas och klippas och helst dagen innan, så hon inte hinner rulla sig i något spännande eller skita ner sig på annat sätt. Tro mig, det finns ett antal varianter på att skita ner en vit papillon på och Sally är inte den som håller sig stilla och elegant alltid utan hon blir skiten för att hon lever. =P

Matsäcken består av enormt mycket pastasallad. Jag har fyllt två stora sia-glass-lådor som ska hålla hela helgen, vilket de säkerligen kommer att göra. Som sagt mycket mat!

Sally är badad och kammad, nu saknas bara klippningen av tassar och bakben, men det kan vi göra i morgon. Hon ska inte ställas förän på söndag. Tyra ställs först.

Håll tummar och tassar för att det ska gå bra för dem båda!

Närmare!

Nu är vi officiellt nya matte och husse till Tamino Von Schwabenhof!

Papper påskrivna - dock inte inskickade än - och betalning genomförd.

Dock kan han på grund av Tyras löp inte flytta in än, då vi inte vill riskera att hon får blandrasvalpar. Men så snart hon är klar så får han flytta in.

Nu tänker säkert några eller många av er att det kanske är dumt att ta in en okastrerad hane bland två osteriliserade tikar utan att ha någon form av lösning på det hela för att inte få några oplanerade valpar. Men vi är inte utan någon sådan! Då nu förra ägaren önskar ha kvar honom i avel, så kan vi inte kastera honom men hon kommer att kunna ta hand om honom medans tjejerna här hemma löper.

Känns otroligt roligt och lite skrämmande att få hem honom och typiskt nog får jag vänta lite till på det...

En lite rolig reflektion är att han är född i Tyskland, hans pappa är svensk och hans mamma är tyska, vilket innebär att Sally är fjärdedels tyska. =)

Droppar - av olika slag!

Sally har alltid skött sin löpningsperiod superfint, så det har inte funnits någon blodfläck på golvet - bortsett från något sällsynt undantag - vilket har varit väldigt skönt.

Nu löper Tyra - vilket jag skrev om i förra inlägget - och hon lämnar blodfläckar runt om i huset. Det är som lättast att torka upp om det bara hamnar på golvet, men jag upptäckte nyss att hon även fläckar ner min stora matta, som inte är så lätt att tvätta.

Det är Tyras andra löp och med tanke på att Sally håller rent efter sig, så trodde jag att även Tyra skulle göra detta, men tydligen inte. Jag hoppades på att slippa, men idag blev det inhandlat - ett tikskydd, som förhindrar att det blir blodfläckar överallt.

Av någon anledning vaknade jag väldigt tidigt i morse och kunde inte somna om, vilket ledde till att det blev en tidigare promenad - något tjejerna inte tackade nej till. Jag såg på smhi.se att ett regnområde närmade sig och att promenaden var tvungen att ske innan regnet nådde oss. Dock kom regnet tidigare än jag gissat, men vi klarade oss genom halva promenaden innan de små och få dropparna blev allt fler och större.

Sista biten hem gick snabbt, för då fruktade jag för att himlen var på väg att öppna sig och låta det lätta regn vi nu befann oss i bli ännu värre, även om det kändes illa nog. Vi hann komma hem och jag hann torka av tjejena och sätta mig vid datorn igen när jag upptäckte att det spöregnade ute. Vilken tur vi hade!

Det hann ändå bli en timmes - ganska rask - promenad och bli lite trix och utställningsträning på vägen.

På tal om utställning! När vi upptäckte att Tyra började löpa var vi oroliga över att vi inte skulle kunna delta på vår första officiella utställning, så vi försökte hitta regler om det via SKK utan att hitta orden att "det är förbjudet" eller att "det är tillåtet". Då vi ändå skulle meddela hennes uppfödare om löpet, så passade vi på att fråga. Inga problem att delta, dock skulle vi vara medvetna om att Tyra nu är känsligare än vanligt. Vi frågade även om vi skulle informera domaren så han/hon är medveten om att Tyra kan lämna spår efter sig och få hanarna tokiga i ringen samt även utanför. Men det avrådde hon oss från, speciellt om det är en utländsk domare då det enbart är tillåtet i Sverige att låta löptikar delta på utställning. Tur för oss!

Tvivel, rädsla, förnuft och hjärta..

"Det är omöjligt sa tvivlet
Det är farligt sa rädslan
Det är onödigt sa förnuftet

Pröva ändå ... viskade hjärtat"

Jag berättade i ett tidigare inlägg - "Ska fyra bli fem?" - om Sallys underbart stiliga far och om att han ligger ute på blocket för försäljning samt att jag så gärna ville ha honom.

Jag skulle ångra mig enormt om vi inte ens tog kollade upp möjligheterna för att kunna ta hem honom. Så vi tog kontakt för att kunna boka ett möte, dessutom fick vi ju samtidigt träffa Sallys första familj och uppfödare, vilket var ett glatt och trevligt möte.

Vi pratade massor med hund och vi berättade om Sally och Tyra. Samtidigt fick vi bekanta oss med Tamino. Det blev många frågor och många funderingar på hur man kan få en hane att fungera ihop med två osteriliserade tikar, som ju löper emellanåt. Vi frågade då om inte uppfödaren - Ulrika - kunde tänka sig att ta hand om Tamino medans tjejerna löper, då han ändå ska vara kvar i aveln ett tag till. En tanke som hon inte tänkt på, men som absolut skulle fungera.

Tamino visade sig vara en riktigt trevlig och mysig kille, som efter bara någon timma kröp ihop intill mig. Känslan över att vilja bli hans nya matte blev ännu större. Vi fick även ta en liten promenad med alla tre och vilken mäktig känsla det gav! Vi ville med Tyra utöka flocken, men jag upplevde att det blev en flock när jag höll alla tre kopplade i en hand. Alla tre verkade fungera fint ihop också.

Hemma sedan blev det ytterligare diskussioner och planeringar. En del av mig - förnuftet - talade om för mig alla bekymmer och hinder som kunde dyka upp och att vi därför ska låta bli. En annan del - rädslan - sa att jag var för rädd för att ta hem honom och att jag därför skulle låta bli. En tredje del - tvivlet - fick mig att tvivla på den rätta känslan och att den hade fel. Till slut hörde jag mitt hjärta och min starka vilja över att låta Tamino få flytta hem till oss och tre dagar senare kunde vi lämna ett beslut - vi ville bli Taminos nya familj!

Det blev bestämt att han skulle flytta in en vecka senare, men under cupcakesbaket upptäckte vi att någon lämnat blod på golvet - Tyra hade börjat löpa. Attans! Så det blir att vänta med hans flytt tills hon är klar, då Ulrika får hålla honom lite till. Hoppas att Sally inte börjar precis direkt efter bara...

Jag såg verkligen fram emot att få hem honom i veckan. Typiskt att det skulle spricka. Men den som väntar på något gått väntar alltid för länge, något jag får göra.

Längtar och väntar!

Skrivbordshund!

Cupcakes!

Idag har vi vart hos några vänner och bakat massor - fem sorters - cupcakes!

De sägs att ju fler kockar ju sämre soppa, men trots att vi var tre bagare så blev de riktigt fina och goda! =)

 

 

Stadsäventyr!

Sally och Tyra berättar om äventyret i staden!

Idag har vi alla varit och shoppat en sväng i staden.

Först tog vi oss till vår favoritbutik - Grizzly Zoo - där vi tyckte att nya tuggben skulle inhandlas, då antingen matte är snål med benen som finns hemma eller så börjar de faktiskt ta slut. Självklart är butiken fylld med en massa annat gott som vi ville ha hem, men matte och husse framförde att det inte går att få allt och att det behövs något de kallar "pängar" för att kunna handla alls. Mycket knepigt tycker vi, varför inte bara gå in och hämta det man behöver och vill ha liksom?

Matte hittade "sacksar" som hon vill kunna göra oss fina med inför alla de utställningar vi ska på. Vi måste ju börja se mer professionella ut nu när vi ändå börjar få in vanan för detta. Men även om hon fick tag på två olika sorter så följde ingen av dem med oss hem. Hon sa något om att vänta lite, men vi har ju utställning snart så hur kan hon vänta med sånt?! Vi behöver ju vara förberedda!

Sedan åkte vi vidare i plåthunden in till "säntröm". På vägen upp från plåthundsförvaringen fick vi höra av en trevlig dam att vi såg så söta och fina ut, vilket vi ju är. Matte tyckte att det är konstigt att domarna på utställningen inte ser det, men att alla andra ser det.

Vi kunde ju valt en bättre dag att göra "säntröm" osäkert, då det regnade men matte ville tvunget in så vad annat val hade vi än att följa med... Vi förstår inte vad vi skulle med att göra, vi är ju ändå inte välkomna in i de butiker matte försvann in i. Vi som är så söta och snälla! Husse fick inte heller följa med. Helt oförståligt och väldigt konstigt! Matte kom ju inte ens ut med några roliga saker.

En butik fick vi följa in i, "ålens". Vi brukar få springa i trappor själva, men inte denna. Men det är frågan om vi skulle våga det. Det var två trappor och båda rörde på sig! Den ena upp och den andra ner! Men matte och husse vågade upp på dem och vi fick åka med i deras famn.

Till slut fick vi göra lite godissök - men en jädrans råka tog godiset innan vi kom fram. Hade vi förstått det, i stället för att misstro husse med att han inte lagt ut något godis, så hade vi tagit hand om pippin.

Sen åkte vi hem och vad kommer inte fram då om inte solen! Attans!

Auf wiedersehen!

by: Sally och Tyra

Fredagsmys!

Fredags-morgon-mys med Sally!

Lyssna på denna låt samtidigt! Förstärker myset!

Regniga aktiviteter...

Idag har jag och tjejerna tränat och jobba på att förbereda oss inför den officiella utställningen som närmar sig med stormsteg. De verkar tycka det är roligt eller så är de bara väldigt samarbetsvilliga för de vet att det blir godis. Men jag tycker att det är kul att de förstår så snabbt vad de ska göra. På första bilden är Tyra väldigt fokuserad på min hand, där godisbiten väntar. Hon står jättefint. Dock är jag inte helt säker på hur man vill att en kooiker ska stå. Jag vet att exempelvis golden ska stå på ett visst sätt. Men hon kan stå stilla och utifrån mitt tycke även snyggt.

Det är knepigt att träna två hundar samtidigt, då båda vill få tag på godiset som vilar i händerna på mig. Men när det är utställningsträning i form av att så stilla och fint, så går det faktiskt väldigt bra. Det kan börja med att de blir väldigt ivriga och flängiga, men de lugnar sig snabbt och står stilla i väntan på sin tur.

Provade även trixet då Sally hoppar över Tyra och det gick lika bra som sist. =) 

Efter regn kommer solsken sägs det. Det hoppas jag på, för vackert väder med solsken och en blå himmel piggar upp. Det har visserligen varit rätt fint ett tag nu, så för att allt grönt ska kunna slå ut så behöver det förmodligen vattnet.

  Trädet på bilden nedan är ett väldigt ungt körsbärsträd.