Smått orsakar stort...

Jag tror att det värsta med att ha hund, det är nog att de kan få fästingar. Fästingar är så enormt äckliga! Speciellt när man måste plocka bort dem från hundarna - och även sig själv.

Min syster var på ett kort besök och fann att Tyra hade något konstigt vid ena örat - en fästing. Jag har aldrig plockat bort någon fästing tidigare - skönt nog - men jag kunde inte heller vänta på att sambon skulle komma hem för att plocka bort den. Jag fick ta fästingen i egna händer - inte bokstavligen dock. Vi hade köpt in en smidig mojäng till att lättare få bort dem och jag lyckades!

 

Jag hade precis tagit mig och tjejerna ut på en promenad när min syster ringde och sa att hon var på väg. Så den rundan blev inte så lång, men inte desto mindre spännande. Vi träffade på katten - på bilden nedan - som båda tjejerna ville fram och hälsa på. Men tydligen kom de lite för nära för kattens smak så den flög efter Tyra, som ju var kopplad till mig. Men det gick bra. Katten satte sig på vägen, reste ragg och morrade och samtidigt som Tyra stod och morrade på den. Efter en stund insåg nog katten att det inte var någon idé att försöka skrämma bort oss, så den strosade iväg och gömde sig bakom en häck.

Vi kom senare iväg på en längre promenad i värmen. Strax över fyra kilometer på knappt en timme. Sedan var vi alla törstiga, men skönt var det.

Nära hemma fick jag syn på den här "vulkanen", fast det är då inte lavar som tar sig igenom asfalten. Rätt häftigt tycker jag!