Det är verkligen en sak att skriva blogg om sina hundar när man umgås med dem ofta och en helt annan när man jobbar sju till fyra och är helt slut när man kommer hem.
Jag har på jobbet idag varit med om att få lasta ut höns, alltså 16 veckor gamla hönor som ska till sina nya hem. Jag tror det var omkring 16000 höns som vi lastade totalt. Inte konstigt att man känner sig trött efter det!
Naglarna ömmar - delvis också efter tidigare dagars jobb - men även resten av kroppen ömmar eftersom den varit van vid att plugga, promenera och dansa, men inte jobba.
En skojig sak uppkom dock ikväll med vovvarna! Eller ja, skojig och skojig är det väl inte - men skrattretande!
Vi har sett Tamino vara lite mer närgången mot Sally än innan och att Sally många gånger sätter honom på plats.
Sambon upptäckte att Sally löper!
Känns lite surt då vi bara haft Tamino hemma i en och en halv vecka nu och att han får återvända en stund till sin förra familj.
Sen lite typiskt också att det inte löser sig med dagiset för henne heller.
Men som tur är så har vi min ena syster som snällt nog ställer upp som hundvakt, oavsett om det är en eller två hundar som behöver komma ut och kissa.
Tycker att detta ordspråk passar lite bra in på kvällen:
"Och ur kaoset talade en röst till mig som sa: Le och var glad för det kunde vara värre. Och jag log och var glad och det blev värre...."
Dock anser jag inte att det är ett kaos jag lever i, men det kan upplevas kaosartat och struligt. Men vad gör man inte för att få dela sitt liv med några härligt underbara hundar!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar